Sometimes it hurts

Jag sitter i min snusbod. Min snusbod är liten, det ryms endast en liten pall att sitta på, lite snus att sälja och en flaska Finlandia att må bra av. En liten lucka i ena väggen förenar mig med världen. Genom luckan ser jag män i kostym, med kaffe i handen skynda förbi. Jag ser kvinnor med stövlar och kjolar och smink och mobiltelefoner på språng. På väg mot karriärer eller after work. Det är ingen som ser mig, ingen vill köpa mitt snus. Jo förresten, ibland går det förbi barnfamiljer där barnen stannar och skriker ”Titta, därinne sitter farbrorn som luktar kiss”. Barnens föräldrar hyssjar dem generat och säger ”Men så säger man väl inte, farbrorn luktar nog inte kiss”. Innan de spatserar vidare ger de mig blickar som signalerar ”Sluta lukta piss ditt jävla äckel”. Det är inte så lätt att driva en liten snusbod. Ingen vill köpa mitt snus, trots att det är pinfärskt och billigt. Ångesten i min snusbod är så påtaglig att jag börjat karva av små bitar från den. Av de små bitarna av ångest bygger jag en giljotin som en vacker dag ska skilja mitt huvud från min kropp. Ge barnen något att sparka boll med. Vi lever i en elak jävla värld.