Att vakna upp på nyårsdagens morgon till ljudet av regn mot fönstret och kisa i grått ljus kändes sådär. Skulle vara fint att ha kvinnas hud att lukta tänkte jag. Men sen så tänkte jag att det var ganska skönt att en tvåårig tradition brutits. Att på nyårsdagens morgon vakna upp på okänd plats. Förstörd i kropp och själ. Förvirrad över hur hennes då charmiga mullighet, i nyktert tillstånd bara är fetma. Vara tvungen att fråga vart i stan man är. Leta upp sina kläder. Skitnödig. Mumla något att ”mm…vi kanske kan ses igen”. Ursäkta sig och dra fort som fan. Inga pengar till taxi. Promenad i ett dystert landskap där vuxna människor natten innan försökt förvandla staden till en krigszon.
Nu finns bara utbrända stativ, krossade flaskor och papp kvar.
Nu finns bara ångest och oro kvar.
Glädjen försvann någonstans på småtimmarna.
Glädjen kommer aldrig tillbaka.
God fortsättning!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Håller med om att det är skönt att vakna upp utan att ha en fet/ful (alt. fet OCH ful) människa bredvid sig. Det var helt klart en lättnad när jag vaknade imorse. Detta borde innebära att året blir bra. Hedern ska hållas i behåll år 2007. Skål min kära, kom och kraaaamas!!!
Med tanke på att vi inte vaknar upp bredvid varandra så har jag gett fan i att duscha. Liksom ingen mening med det om man inte får vara hudnära Wayne Nilsson. Hmpf.
när man rönkar tar man bara bilder på där man har ont då
när man rönkar tar man bara bilder
på där man har ont då
Skicka en kommentar