Gimme danger

Befinner mig på den värmländska landsbyggden i rehabiliteringssyfte. Andas frisk luft och tittar på fåglar som äter nötter och frön.

Känns bra att vara här. Känna sig lite hel för en gångs skull.

Tog på mig lårhöga gummistövlar, slängde en grep över axeln och stegade bort mot lanthandeln förut. Utanför lanthandeln körde jag ner min grep i marken så jag hade något att luta mig mot.
Tog inte många minuter innan ryktet hade spridits om att någon från utomsockens var i byn. Pöbeln samlades runt mig och jag berättade historier från omvärlden.
Berättade att jag hade varit i Stockholm ett par gånger. Ni skulle ha sett deras ögon, stora som uppläggningsfat från någon galamiddag. Ett sus gick genom gruppen när jag sade att jag sett Farmen-Blondie på ett tåg en gång.

När jag berättade att det numera finns en bro som förbinder Sverige och Danmark, och att man i Danmark kan få äta korv inlindad i bacon hördes svordomar och burop. Jag fick höra att ingen jävla bög från stan skulle komma dit och dra en massa lögner.
Ett litet barn med sorgsen blick och sned ländrygg drog i min Helly Hansen-jacka och frågade om hur livet var i Amerika. Jag sade att jag aldrig varit i Amerika men att det nog var fint på vissa ställen.
Sedan blev jag anklagad av storbonden Jansson för att ha tallat på Michelle, byhoran, utan att ha betalat avgiften till honom. Jag drog upp min grep och gjorde ett snabbt utfall mot Janssons hals. Jävla bra att ha en grep. Sedan sprang jag.
Mobben följde efter och som tur var hade jag några silvermynt i fickan som jag slängde i ett dike. Mobben dök ned i det leriga diket efter silvermynten. Allt som glimmar lockar ju de där jävla inavlade korparna.

Resten av dagen ska jag spendera på altanen, dricka kaffe och lösa korsord.
Fantisera om Lena Olin och sprit.