Scum

Jag glömde köpa tandkräm förut. Det var klantigt, och nu är pengarna slut. Det är mycket att tänka på som vuxen. När jag var liten fanns det alltid tandkräm. Det var fint att vara liten, inga problem existerade och det enda man gjorde var att sitta och glo. Kanske käka lite sand ibland och sedan var det läggdags och då var det någon vuxen som borstade tänderna åt en. Det var tider det.

Imorgon ska jag vaccinera mig. Ska alltså för andra gången på en vecka till sjukhuset, sedan ska jag sluta fjanta runt i landstingets lokaler. Men nu är tanken att jag förhoppningsvis slipper få malaria, hepatit, klamydia och någon feber som är gul. Lekte lite med tanken att åka iväg ovaccinerad, att det liksom skulle imponera på tjejerna här hemma - Jodå för fan, livning on the edge vet du. Sedan kom jag på att jag nog kan avstå ett mediokert krogragg och istället klara mig undan den där febern.

Jag är nervös och lite rädd inför morgondagen. Inte så mycket för sprutorna i sig, även om de självklart inte ska bli så jävla roliga att få i min kropp. Oroar mig mest för att sköterskan ska vara ett horribelt psykfall som kommer att överfalla mig och försöka hugga sönder min hals. Det finns så många sjuka människor ute i samhället, och efter att ha läst det här så känns det inte bättre.
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article3362735.ab
Jag blir arg, ledsen, uppgiven och bestört när jag läser sånt här. Hur kan ett samhälle hamna så snett? Vad är det som händer egentligen? Det är så tragiskt, och det berör mig oerhört illa.
Nu går jag till sängs, den här dagen måste få ett slut.