tisdag, september 16, 2008

It´s a crying shame

Imorgon ska jag på återbesök hos läkaren för mitt jävla elitidrottsskadade knä. Det gör mig lite nervös eftersom jag måste hitta på en bra ursäkt till att jag inte tränat benhelvetet som jag skulle under sommaren. Samt att det kanske blir snack om operation och det är nog inte så jävla kul. Jag har aldrig opererats förutom ett litet ingrepp som gjordes mot nageltrång när jag var 12 år. Ett ärr finns kvar på höger stortå, men störst är nog trots allt ärret i min själ efter traumat.

Måste även tänka på att ha ett par hyfsat snygga kalsonger på mig eftersom byxorna förmodligen flyger av. Det hade jag inte den där morgonen i april när jag fick åka in akut med knäfanskapet. Det var liksom ingenting som jag tänkte på innan, vilket jag ångrade sedan. Hamnade i ett rum med två heta (det kan visserligen vara en efterhandskonstruktion från min sida) sköterskor som sa åt mig att ta av byxorna. Och det gjorde jag. Och blottade mina reservkalsonger. Jag skämdes. Sen fick jag lägga mig på en brits med mina gula kalsonger och ett smärtande knä stort som en badboll, trött och hungrig och jävlig. Det kändes förnedrande och jag tyckte mig ana att sköterskorna utbytte menande blickar och himlade med ögonen.

Nu när jag tänker så handlar nog även det här med intimfrisyr för min del mest om att ge ett gott intryck om jag skulle hamna på intensiven eller liknande. Ponera att jag blir påkörd av en stor jävla långtradare och en stötfångare penetrerar min ena höft och en lunga punkteras av något annat som finns på långtradare, vad nu det kan vara, och jag måste föras till sjukhus för en operation. Jag antar att jag i så fall måste kläs av och då vore det ju ytterst genant om jag inte skulle ha hållit efter där nere. Trots att jag säkert skulle vara sövd så är det nog inte omöjligt att jag skulle höra fnittret från korridoren och samtalen från fikarummet.
- Hur går det med killen som blev överkörd av långtradaren?
- Vem då?
- Han med punkterad lunga och en stötfångare i höften.
- Jaså han, haha, ja fy fan, du skulle ha sett alltså, om man bortser kukstorleken så skulle han lätt kunna vara med i en tysk p-våffla från sjuttiotalet.
- Uuuuuuh, du skojar? Åh fy fan va omodernt, jävla pervo!
- Majlis, hörde du om killen i sal tre?!
- Jajaja, ryktet går redan på östra flygeln till och med.


Och om det blir så, så kanske prioriteringen på mig sänks och jag lämnas att dö.
Vilket känns lite trist.
Så alltså, att tänka på inför imorgon:
- bra ursäkt
- dugliga kalsonger
- använda rakhyveln för att få bättre vård vid eventuell olycka


7 kommentarer:

Anonym sa...

Så lite så.
Du förtjänar rampljus varje dag, det här är det bästa blogg jag har läst.

stickling sa...

Du är en vis man du Wayne. Du borde finnas som kurs på Medborgarskolan.

Och handen på hjärtat, erkänn att du i just denna sekund har skruvat in TV3 och kollar på introt till Legally Blonde?

Yvette sa...

jag läste i DN att 75% av läkarna ha någon gång skrattat åt sina patienter under operation.

en uppmuntrande tanke bara...

Anonym sa...

Haha din blogg är sjukt bra! Hittade hit genom en länk hos detvaintejagdetvasossarna som också är en sjukt bra blogg om du inte läst den!

Anonym sa...

Grattis till utnämnandet. Kommer detta att stiga dig till huvudet nu? Hoppas inte man ska behöva höra det här lika länge som när du spöade ett gäng tonåringar i att dricka 24folköl på kortast tid...
Du får komma på besök snart så jag kan få ner dig på jorden igen...

Anonym sa...

Snyggt inlägg. Viss tröst att det finns en killversion av rakning/underkläds/om jag hamnar på sjukhus-nojan med. Jämlikhet på ångestfronten liksom..

Wayne sa...

Linda: Åh, så du smickrar mig. Din är inte så dum den heller har jag sett.

Stickling: Är det naket i Legally Blonde? Har jag missat något?

Yvette: Det värmde. Verkligen.

Ruggighund: Tack ska du ha.

Lars: Jag har nämnt det där nån gång kanske. Du känner dig väl hotad förstår jag.

Ninde: Det var precis så jag tänkte. Nästan. Men jämlikhet är fint, det är det.