From her to eternity

Jag mötte den legendariska flickvännen idag inne på bolaget. Det högg till lite i magen som det kan göra när man möter en förlorad kärlek. Efter lite påtvingat kallprat så frågade hon vad jag skulle göra ikväll. Ja sa att jag skulle käka middag med Anna, en ny bekantskap, och att det kändes väldigt bra. Lade även till att vi pratat om att åka till Paris nån helg framöver. Det sa jag mest för att bevisa att det känns väldigt bra.

Sedan kom han, hennes nye tjur. Den som hon köpt hus med och förmodligen tänker föra sina gener vidare tillsammans med. Han såg bra ut, det ska jag erkänna, med sitt jävla Colgate-leende och rakryggade hållning. Jag kände hur snussaften fläckade mina tänder när vi presenterades för varandra och skakade hand. Han hade givetvis ett fast handslag och målinriktad blick.
Jag gjorde en kvick analys och kom fram till att han förmodligen är högutbildad och har ett välbetalt jobb och motionerar regelbundet och givetvis är nikotinfri och duktig på att laga mat och kan prata känslor utan att vara full och till och med kan ha kul utan sprit och när han väl dricker så blir det aldrig för mycket och att han gillar att åka på semester till alperna och där åker han givetvis slalom med benen sådär snyggt och tätt ihop och är händig och kan smälla upp både veranda och lusthus innan lunch och teknisk är han också och resonerar som så att det är bättre att försöka laga innan man köper nytt för han är ju miljömedveten också och slänger inte batterier i naturen bara för att jävlas med Moder Jord och social kompetens besitter han givetvis och kan umgås med min före detta flickväns vänner utan att muttra om att de är mossiga jävla kärringar och är uthållig i sängen och har som motto att ingen somnar otillfredsställd i deras hus och...

Ja, det var ungefär det som jag kom fram till. Efter det kände jag mig lite överflödig, att jag liksom inte kunde tillföra så mycket i hans närvaro, så jag ursäktade mig och sa att jag var tvungen att bege mig hemåt och förbereda middagen med Anna. Cyklade som vanligt i motvind på vägen hem.

Jag ska erkänna att jag inte känner nån Anna och inte ska ha middag med någon annan heller. Jag sa bara så för att inte verka så jävla misslyckad.
Middagen/lunchen idag bestod av pasta med senap och den intog jag själv.
Ikväll sysselsätter jag mig med tvättstugan.
Jodå för fan, här lever man la dolce vita en lördag vet ni.
Men jag har en flaska rött och några buteljer öl och en bra stereo så det finns ingen anledning att spela martyr. Eller jo, lite kanske.
Jaja snart blir det nog några skarpa riff på luftgitarren, kanske även river av ett mästerligt, men förmodligen ack så taktlöst, lufttrumsolo. Kanske slänger ut tv:n genom fönstret som en riktig rockstjärna.
Men tv:n är så jävla tung så om jag försöker lyfta den själv så knäcks väl ryggen och jag blir liggandes och dör till slut av smärta och sorg inför livet och då blir ju inte tvätten hämtad i tvättstugan och då blir det väl ett jävla liv bland föreningsmedlemmarna och ett extra årsmöte måste styras upp och...


Eat my fuck!