The needle and the damage done

Efter en sömnlös natt fylld av pina, stånkanden och svordomar bar det imorse vid 7-tiden av till akuten med det där jävla knäet. Jag bestämde mig för att ta mig dit när jag inatt skulle upp och pissa. En sträcka på två meter avverkades på 20 minuter.

Och på akuten fick jag sitta och glo.
Sedan fick jag ligga och glo.

Efter tre timmar kom en grekisk läkare och en finlandssvensk tonåring till sköterska. Kommunikationen dem emellan klaffade väl inte alltid, så ibland fick jag medla. Dr.Zorba klämde i två minuter och konstaterade att jag hade ont.
Oh fan.

Sedan fick jag sitta och glo.

Och glo. På en deprimerande omgivning med pensionärer som skrek som katter och en tonåring som åkte in på sin första överdos.
Sedan blev jag röntgad.

Sedan fick jag sitta och glo.

Vid 13-snåret blev jag inkallad till Dr.Zorba och Mumintrollet.
- Vi ska tömma ditt knä på vätska.
- Va?
- Vi ska tömma ditt knä på vätska, förhoppningsvis är det inget blod eller fettpärlor(?!) i vätskan.
- Hur då?
- Med en nål.
- Öööh... ok... Kommer det att göra ont?
- Ja. (psykologisk miss nr.1)

Dödsångesten gjorde sig påmind när jag kravlade mig upp på britsen. Dr.Zorba tryckte in nålen, som var lika stor som en bensinslang, i mitt arma knä.
- Oj, det här var inte bra.
- Vadå?
- Det kommer bara blod. (psykologisk miss nr.2)

Och när jag likt matadoren i Tjuren Ferdinand slet mitt bröst och kved och svettades och svor där på den pappersklädda britsen hörde jag Mumintrollet säga:
- Jaa, det här gör verkligen ooont! (psykologisk miss nr.3)

När allt var över och jag återigen vågade öppna ögonen stod Dr.Zorba och plaskade med mitt blod i en skål vilket gjorde mig illamående. Han sa en gång till att det inte var bra med allt blod och att jag förmodligen hade problem med korsbandet. Han skulle boka in mig hos en knäkirurg inom kort. Jag ville säga att sket i vilket bara jag fick gå därifrån. Men det gjorde jag inte. Istället tog jag Dr.Zorbas hand och tackade för att jag kunde böja mitt ben igen.

Jag blev beordrad kryckor i två veckor och Ipren 400 tre gånger om dagen under den perioden. Att jag kommer se ut som en krympling kan jag ta, spelar liksom ingen roll ändå. Men att jag inte fick ut några receptbelagda piller irriterar mig som fan. Ipren 400!! Det trycker man ju i sig en karta varje söndag för helvete. Jag som hade räknat med att vara lite soft i några veckor. Men icke.
En annan sak som irriterar mig är den regelvidriga marknadsföringen sjukvården använder sig av på Internet och i diverse filmer.
Jag kunde inte se en enda sjuksyrra i liknande kläder.