Love will come knocking

Idag är det skottdagen. Skottdagen är egentligen enligt mig jävligt obetydlig, varför bry sig om en ynka dagjävel som återkommer ungefär vart sjätte år? Min födelsedag är till exempel varje år och den är det ytterst få som bryr sig om.
Lite glädjande var dock när jag fick reda på att det enligt gammal tradition är tvång på att kvinnor ska fria på skottdagen. Så säga att jag var uppspelt som en överviktig snorunge på Mcdonald´s när jag imorse åkte till skolan är en grov underdrift . Äntligen, tänkte jag och gjorde en high five hårt som fan med min spegelbild på bussfönstret. Men när jag väl satt i skolan nyduschad, parfymerad, nyrakad, iklädd hela jeans och skjorta så hände absolut ingenting. Jag väntade länge. Men ingen kom och friade.
- Va fan, kom igen nu, ni ska väl ransoneras ut idag eller? ropade jag med hoppfull röst mot en klunga tjejer. Men grupperingen med tjejer bara blängde och gick. De var förmodligen redan uppbokade. Sedan åkte jag hem och fortsatte vänta med champagnen på kylning. Men än så länge har ingen kommit och jag börjar återigen tappa tron på kärleken.
Eller så är det så att någon vacker kvinna kommer precis innan midnatt, alltså bara stormar in med sällskap av nationella insatsstyrkan och ett tv-team. Och insatsstyrkan kommer skratta och säga - Åh, nu blev du allt rädd va?
Och jag kommer skratta och säga att - Ja, det blev jag verkligen. Och sedan kommer den vackra kvinnan att gå ned på knä, och istället för att hinta om en avsugning så kommer hon fråga om jag vill bli hennes man. - Ja, kommer jag svara och hoppas på att den där avsugningen som jag först tänkte på kommer att bli av senare. Efter jag svarat ja kysser vi varandra och är lyckliga. Reportern från tv-teamet sticker mikrofonen i ansiktet och frågar om jag är överraskad, men jag är så full av beundran inför livet så att jag bara stumt tittar in i kameran med glansiga ögon. Med en blivande frus kropp i min famn.
Så blir det nog. Och skulle det inte bli så kanske man kan ansöka om att bli inkvoterad i någon annans äktenskap. Konstigare saker har väl hänt i världshistorien.

Modern man

2000-talet, nu är jag här. För jag har köpt en laptop.
En bärbar dator alltså, för er som fortfarande lever på stenåldern. Tittar man på vuxenfilm på en laptop, så blir det som en lapdance. Tror jag. Jag känner mig i vilket fall som helst jävligt modern och trendig just nu. Och lite rädd förstås. Man har ju hört om cancer, terrorister och virus som bor i den nya världen.

The positive aspect of negative thinking

Jag mötte den legendariska idag.
- Vilket sammanträffande, jag tänkte på dig häromdagen, sa hon. Kanske listade hon sina livs misstag när hon gjorde det. Tänkte på mig alltså. Fan vet. I vilket fall som helst så sa jag inte att jag tänker på henne varje dag.
Sedan berättade hon glatt att hon köpt hus.
– Alltså, inte bara jag, utan vi förstås, lade hon till.

VI? Vem fan är hon vi med?
Det svartnade för mina ögon, stället på min kropp där det en gång fanns ett lyckligt hjärta började värka utav bara helvete och bolagspåsen höll på att falla ur mitt krampaktiga grepp.
– Lösaktiga slampa, det har ju för fan bara gått drygt fyra och halvt år sedan vi gjorde slut! Hur fan kan du göra så här? Elaka hondjävul!
Så skrek jag...inte. Men jag ville.
Istället sa jag – Åh va kul för er.
Och gav henne en fånig klapp på armen. Sedan ljög jag igen när jag sa att jag var tvungen att dra för att jag var så jävla skitnödig. Det verkade inte som om hon ångrade sitt val av pojkvän/man/eller vad det nu är hon lierat sig med, när vi sa hej då.

Bedrövat vandrade jag genom en regnig fittstad med horder av rövhål på gatorna. Idioter, muttrade jag när jag gled in i en skivbutik med ambitionen att shoppa bort vemodet. Jag blev på lite bättre humör när jag fick bläddra i några skivbackar. Hemtrevligt. Ända tills gubbjäveln bakom disken bytte musik och "Love hurts" kom igång.
Jag blängde bort mot kassan men gubbfan fattade inte vinken. Det såg till och med ut som om han nynnade med till skräpet. "Love hurts, ooh ooh love hurts ooh ooh love hurts ooh ooh..."
Jag tröttnade på att försöka köpa mig lycklig, och den där tolvan med Gravediggaz fick vänta. På vägen ut väste jag åt russinet.
– Du gör det här bara för att jävlas, eller hur?
– Vad menar du?
– Sluta spela dum, du är en genuint ond man. Förmodligen en reinkarnation av Hitler.

Sedan sprang jag hela vägen hem. Där lade jag mig på sängen med målet att somna in för alltid. Jag slutade andas och såg självklart livet passera revy.
Men eftersom jag är en jävla sopa utan karaktär så lyckades jag hålla andan i cirka 16 sekunder. Visserligen längre än mina genomsnittliga samlag, men det räcker tydligen inte för att dö.
Och det känns i efterhand ganska skönt.
Man uppskattar verkligen livet efter en nära döden-upplevelse.

Wrapped up in books

Berusad på alkohol och inlämnad examinationsuppgift så kändes det efter midnatt rimligt att gå på bokrean. Officiellt gick jag dit för att handla böcker, off the record så var jag där med en romantisk vision om att finna kärleken.
Kanske inte helt oväntat gick jag därifrån med böcker. Jag skyller på att det knappast var några mörka fotomodeller där, mestadels avsminkade och glåmiga kärringar, och så jävla full var jag inte så att det skulle vara intressant. Böckerna som inhandlades var i alla fall:
Björn Kumm – Kalla kriget
Simon Sebag Montefiore – Stalin – den röde tsaren och hans hov
Kristian Gerner – Centraleuropas historia
Jung Chang & Jon Halliday – Mao – den sanna historien
Howard Sounes – Bukowski – en biografi

Böckerna om kalla kriget, Centraleuropa och Bukowski känns fortfarande som rimliga köp. De om Stalin och Mao lär däremot samla damm. Kanske kan de imponera på någon lättlurad brud? Fast i och för sig, om en tjej är så lättlurad så att hon följer med hem, så lär knappast två böcker om döda kommunister vara avgörande om kläderna ska av eller inte...

Left hand path

Har under den senaste tiden lyckats titta på Cribs på MTV några gånger (fråga mig inte varför). I alla de där stora fina husen, så verkar sovrummen ha något gemensamt. Det är nämligen i sovrummen som "the magic happens". Naiv som jag är trodde jag först att det är där som de skjuter heroin.
Sedan förstod jag att det handlar om...sex. Det är där som det nuppas helt enkelt.
Då tittade jag mot mitt sovrum, eller ja, mot den del av lägenheten där sängen står. Det gjorde mig lite ledsen. Men sen så tänkte jag efter och insåg att magin inte behöver finnas i ett vackert ombonat sovrum inhyst i något palats.
Hos mig finns magin i vänsterhanden! Det är både billigt och praktiskt. Det har de jävlarna inte tänkt på.
Suckers!

Slowly we rot

Lördagskväll. Värdelös gymnastikfilm som tvångsmässigt gås igenom, åtminstone den halvminut som krävs. Sedan käka två äggmackor som sköljs ner med ljummet kranvatten. Det enda som återstår är att pissa och gå och lägga sig.

God natt.

Video killed the radio star pt.I

Jag är i stort sett helt talanglös. Det är sant och utan ironi. Det är visserligen en aning störande att inte kunna någonting, förutom att dricka folköl och älta försvunna minnen och förlorade kärleksrelationer, men det är så det är. Bara att acceptera att jag inte är händig, musikalisk, intellektuell, konstnärlig eller what the fuck. Som sagt, jag är inte musikalisk för fem öre… men är det något jag kan så är det musik! Jag skulle tro att jag har bäst musiksmak i hela världen faktiskt. Jag vet vad som är bra och inte. Därför tänker jag i fortsättningen på denna blogg ge er smakprov på fin musik. Detta kommer att ske varje fredag (även om det just nu blivit lördag) Nästan som Strage på DN. Den största skillnaden mellan mig och Fredrik Strage är väl, förutom hans kompetens, att jag aldrig snortat kokain. Samt att han får betalt för att leta youtube-klipp. Men va fan... premiärklippet innehåller i alla fall det slovenska EBM-bandet Borghesia och låten Discipline
Tack till Yvette för allt stöd.

Give me a woman

Häromdagen tvättade jag mina kläder.
Det var tråkigt.
Idag har jag handlat mat.
Det var tråkigt.
Idag har jag lagat mat.
Det var tråkigt.
Idag har jag städat.
Det var tråkigt.
Idag har jag tagit hand om två snorungar.
Det var tråkigt.

Ok, det sista ljög jag om. Men det jag vill komma fram till är: – Ska jag behöva göra det här? – Nej. Vår härliga regering har sänkt skatten för hushållsnära tjänster. "Så att även vanligt folk ska ha råd att förnedra en undernärd vitryska".
Men borgarna tänker inte långt.
Det räcker ju fan med att skaffa en flickvän. Det är visserligen inte gratis, men om man räknar med att hon släpper till då och då, så kringgår man ju även lagen mot sexköp.
Praktiskt.
Så det är det jag tänker göra, skaffa en flickvän. Projektet skall vara slutfört innan midsommar och jag kommer inte att ställa några högre krav på utseende. Bara på regelbundet efterhållen kroppshygien, passion för hushållsarbete samt lydnad.
Det kommer nog bli bra det här.

I wanna be somebody

Vem är jag?
Den frågan ställer jag mig allt oftare. Har känt mig så jävla identitetslös på sistone. Har inte känt tillhörighet till någon eller något. Var inne på tanken att gå till en läkare för att försöka få en bokstavsdiagnos. Det verkar ju ganska trendigt. Att kunna presentera sig med frasen "- Hej, jag heter Wayne och jag har ADHD" har varit minst sagt lockande.
Då är jag i alla fall någon.
Som alla andra.
Men istället så ska jag tatuera mig. Tatueringar är jävligt tufft och jag förstår inte varför jag inte skaffat någon tidigare. Då hade jag haft en identitet vid det här laget, samt att kvinnor gillar tatueringar.
Kvinnor gillar farliga män, och tatueringar är jävligt farliga.
" Jaså du gillar att jag ser ut som en sjöman som suttit på kåken? Hem till dig eller mig, eller duger rännstenen?"
Här är motivet jag valt ut, ska givetvis täcka hela ryggtavlan.

Master of puppets

När jag blir stor så ska jag bli kung och bestämma allt. Styra upp saker så att det blir lite jävla ordning och reda. Att bli kung är mitt mål i livet, utöver att spendera en natt med Lena Olin. På agendan för min tid som kung, när jag diktatoriskt kommer att bestämma allt, har jag bl.a. följande:

-Ringsignaler på mobiltelefoner kommer att förbjudas helt.
-Barn under 18 år kommer inte att få vistas på allmän plats, särskilt inte på kollektiva färdmedel såsom buss, tåg etc. Skulle de mot förmodan göra det så krävs förutom målsmans sällskap även munkorg och koppel. Barnen måste också vara påverkade av starkt lugnande mediciner.
-Kvinnor kommer inte längre att få bära keps. Argumentet att "det är så trist att få håret i ansiktet hela tiden" kommer inte att accepteras. Det finns förutom alternativet att klippa sig andra hjälpmedel som duger gott. Exempelvis diadem och hårnål.
-Alla överdrivet glada människor kommer att låsas in. Karsuddens sjukhus i Katrineholm kommer att byggas ut och få extra avdelningar lämpade för förvaringen av dessa vandrande tickande bomber som egentligen inte mår speciellt bra.
-Melodifestivalen och annan undermålig underhållning kommer att läggas ned. Kommersiella radiokanaler kommer dock att finnas kvar. Kanske inte i samma utsträckning som idag, men pöbeln måste ju ändå på något sätt stimuleras. Kanske kan Bionda få en egen kanal. Det duger gott.
-Mi Ridell kommer inte längre att kunna ses i offentliga sammanhang.
-Stockholm byts ut mot Köpenhamn som huvudstad. Det är i skrivande stund inte helt klart om de två städerna kommer att göra ett geografiskt skifte. Göteborg kommer att få finnas kvar, men Göteborgsdialekten blir förmodligen inom en kort period helt avskaffad.
-Alla livsmedelsbutiker ska alltid erbjuda låga priser på korv och folköl.

Jaja, nu ska jag posera i min kungakrona framför spegeln. Och ta hand om mig själv, putsa den lilla spiran så att säga.

Untitled

Det gick inte enligt min plan igår. Jag befinner mig fortfarande i Sverige. Oknullad, okysst och orörd. Det är damm på golvet.
Men jag har tre folköl i kylskåpet och Skinny Puppy sjunger om motorsågar. Det kunde ju vara sämre.
Yeah.

True love will find you in the end

Alla hjärtans dag. Det är imorgon det. Vem tänker då på stackars Sankt Valentin som dog för våra synders skull? För det var väl han som gjorde det ... ? Eller var det han den andre jäveln ... ? Jaja, fuck it, det jag vill komma fram till är att Valentindagen förvandlats till ett kommersiellt jippo där de som lever i tvåsamhet ska få en chans att triumfera med sin kärlek och lycka. Samtidigt som de indirekt spottar på oss som är dömda till ensamhet på vår väg mot Golgata, när vi redan är klädda i tjära och fjädrar. Denna dag då vi som inte har någon att kyssa god natt behandlas som om vi bär på lepra.

Men nu är det så här att jag inte tänker stanna inomhus imorgon för att gnida in vanäran med hjälp av en stålborste i huden för det.
Nej då, jag kommer rakryggad att gå på bio. Kanske med en flaska rött innanför rocken glida ner bredvid någon okänd tjej som luktar gott. Jag har tyvärr inte kvar min digitalklocka från mellanstadiet. Det är lite irriterande för jag tror att tjejer i allmänhet blir imponerade av digitalklockor, de kan ju lysa i mörkret. Jävligt praktiskt. Efter bion går jag till den där puben dit bara gamlingar går. Om jag inte går hem med tjejen från bion som blir imponerad av digitalklockan som inte finns förstås. Men det är inget jag kalkylerar stenhårt med, så det lutar åt puben.

På puben kommer jag sänka ett par tre fem jävligt goda öl för att sedan bege mig till den där "nattklubben" dit bara snorungar och pöbel går. På "nattklubben" kommer jag att kolla på en konsert med ett synthband från England som består av några jävligt heta kvinnor.

Så där kommer jag stå och gnida mig mot kravallstaketet med en ytterst sensuell blick. Om man gör en snabb generalisering så kan man ju dra slutsatsen att människor från England inte är något att hänga i julgranen utseendemässigt. Det är visserligen inte jag heller, men jag kan nog krampaktigt klamra mig fast vid julgransfoten i alla fall. Så en kombination av mina sensuella blickar och deras förmodade drogpåverkan (de är ju för fan rockstjärnor) bör få mig backstage.

Jag tror att "Hello asses!" kan funka som en fin isbrytare backstage, kanske även "Hello you fuckin cunts!". För att undvika pinsam tystnad så har jag knåpat ihop en liten lista med samtalsämnen.

Att prata om backstage med tjejerna i det engelska synthbandet:
- Att jag har varit i England tre gånger
- Att jag vet att man äter fish and chips varje dag i England
- Synthmusik
- Vädret

Jag räknar kallt med att bli tillsammans med någon av dem, så det här är förmodligen det sista blogginlägget jag skriver från svensk mark. Rio, Zürich, New York, Tokyo, Moskva ... nu kommer jag snart.

Eat my fuck!!!

"Waiting for another war and

waiting for my valentine"

I hate the tv

Som student har jag mycket tid över till att ligga naken på hallgolvet och filosofera över förlorad kärlek och missade tåg. Men ibland inser jag att det inte är speciellt kreativt. Min själ kommer ändå aldrig att bli fri från asbest och skam.
Då tar jag mig samman.
Och lägger mig i framstupa sidoläge på soffan.
Och glor på tv med ett öga.
Och kommer till insikt om att det är bättre att ligga naken på hallgolvet.
För jävlar vilket skräp det är på tv under dagtid (jo, även under kvällstid). Alltså va fan är det frågan om? Det är ju bara såna där spelprogram överallt där man ska ringa in till en storbystad skånska, som förmodligen är hög på amfetamin, och gissa på ett ord eller svara på vad svenska landslaget i ishockey kallas:
1, Tre Kronor
X, Tjugofem Ören
2, Hororna från Österrike.
Det är bara idioter som ringer in. Och min telefonräkning är numera högre än Babels torn.
Eller så är det Dr. Phil, Oprah Winfrey eller Montel Williams. Har man riktig jävla otur så är det Ellen DeGeneres show.
Fy fan.
Vad hände med de gamla hederliga Ricki Lake och Jenny Jones (hon var het!)? Då kunde man ju i alla fall sitta med lite mysballe när ämnen som "My teen dresses like a slut" avhandlades.
Just nu är det skidskytte, ska det kallas sport det? Nej. I sport så används en boll. Våldsglorifierande jävla idioti kan skidskytte kallas, men inte sport.
Det är tur att Barnkanalen finns. Pingu for president!!
Tro fan att det går utför för det här landet.

Back to the bus

Jag tror att hon tror att jag är ett sånt där jävla miffo som alltid ska sitta längst fram och prata med busschauffören i lokaltrafiken. Vet inte riktigt varför. Jag vill poängtera att det inte är så! Jag samtalar aldrig med chauffören, förutom ett "Hej" på sin höjd. Förutom när det är en kvinnlig busschaufför, då är jag väldigt snabb med att påpeka det högst olämpliga i att ha "en kärring vid rodret". Men det är mer en monolog, och när jag är klar, då går jag och intar en plats långt bak i bussen. Lite skönt avslappnat och tufft.
Idag spanade jag in en vacker tjej på bussen. Snabbt målade jag upp bilder av vårt gemensamma framtida liv ihop inuti mitt huvud. Men när hon senare, några hållplatser innan universitetet, gick av och med hjälp av hoppsasteg tog sig mot högstadieskolan ... Ja då skämdes jag och bestämde mig för att inte berätta om det för någon. Alltså, hon såg faktiskt ut att vara minst 16.
Seriöst.

Subhuman

Det är inte ofta som jag är arg. Väldigt sällan faktiskt.
Däremot är jag vresig, irriterad och gubbgrinig för jämnan. Så fort jag öppnar ögonen på morgonen så är jag lite lätt sur. Vet inte varför riktigt, förmodligen för att jag är misslynt även i mina nattliga drömmar. Men som sagt, jag är sällan arg... förutom på våren.
Varför?
Melodifestivalen.
Det börjar nästan koka i mig bara att jag skriver ordet. Melodifestivalen. Visserligen så är musik, och kvinnor, en sak som kan göra mig riktigt arg.
Att exempelvis höra Rihannas Umbrella kan få mig att vilja gå bärsärk. Eller något av den där jävla Per från Halmstad.
Men nu handlar ju inte Melodifestivalen om musik, för de som intresserar sig för Melodifestivalen är inte intresserade av musik. Det är som att säga att man gillar porr och har sett Bullens brevfilmer, eller fotboll, och kan nämna Victoria Beckham.
Fy fan.
Att det är underhållning, ja, det kan jag köpa.
Men vilken jävla idioti.
Ett helt jävla land som blir förslavat under några månader. Det är inte sunt. Inte alls. Hade Melodifestivalen funnits i 30-talets Tyskland så hade förmodligen Adolf Hitler dragit nytta av fenomenet:
"- Jaha, ni tyckte att Incschela Bong Forschamnn´s låt var bra! Så kul! Då röstar ni väl alla även för att vi eliminerar några miljoner judesvin, homosexuella, handikappade och andra missanpassade. Ingen som säger emot? Skönt!"
Ja fyyyyy fan.
Ni är ju dumma i hela jävla huvudet allihopa.

Avslutningsvis, innan jag koleriskt går till sängs, så vill jag citera Throbbing Gristle:

"Entertainment through pain!

Entertainment through pain!

Entertainment through pain!"

...och inte genom lättja.

Swedish purse

All satslära kan dra åthelvete. Jag ska sluta tala. Jag ska sluta skriva. Den enda sats jag vill ha är min egen.

This charming man

Jag mötte henne idag, mörk okänd skönhet nr.2.
Hon tittade på mig. Jag tittade på henne.
Jag såg en viss antydan till ett leende hos henne.
Då nös jag.
Det var en plötslig attacknysning på befallning av Gud, den jävla fittan. Jag hann inte skyla mitt ansikte med min arm och några miljarder bakterier fyllde luftrummet.
Jag kände hur en sträng av snor, slem och helvete hängde från min näsa till min haka. Jag försökte spela världsvan och oberörd så jag provade mig på ett leende.
Hon såg äcklad ut, som om någon tömt innehållet i en stomipåse över hennes ansikte.
Ska bli intressant att se om vi kan bygga vidare på det här...

Alone and forsaken

- Det här är fan som i Moldavien, sa Soda igår. Och även om varken han eller jag någonsin varit i Moldavien så höll jag med. Is blandat med grus och vatten, snålblåst, regn, upptrampade gräsytor som sprider lera och död. Vilket deprimerande jävla landskap. Detta är inget jag minns från min barndom, då var det snö och minusgrader. Kanske beror det på klimatförändringarna som ju är på modet. Men förmodligen är det borgarnas fel.

Och när jag på mornarna står i detta landskap med blöta fötter och väntar på en bussjävel som alltid är sen samtidigt som det trycker på i ändtarmen (eftersom jag inte längre nyttjar cigaretter på vardagar vilket har resulterat i störd skitrytm) så känns det tungt. Riktigt tungt. Så när väl busshelvetet kommer så brukar jag försöka att fördriva färden och glömma omvärlden genom att läsa Metro. Jag anser inte att Metro tillfredställer mitt nyhetsbehov överhuvudtaget, men ibland kan det vara skönt att bara titta på bilder. Kul att se lite färg.

På insändarsidan så finns det en spalt/kolumn som heter "Dagens PUSS!". Dit skickar människor SMS för att bedyra sin kärlek till sin partner, eller sin arbetskamrat, eller bara hälsa till den där snyggingen som skådades på krogen. Idag har exempelvis Eva, Lullu, Harald, Tots och Camilla fått hälsningar. Jag har aldrig fått någon. Och när jag sitter på den där bussen, trött och jävlig, och läser hälsningarna så blir mina fötter inte torrare och skitnödigheten knappast mindre påtaglig. Fan.

Det är bedrövligt! Hälsningen jag reagerade mest på löd:
"Du snygge hantverkare/snickare som höll upp dörren åt mig i World Class-huset i Liljeholmen i torsdagskväll, hoppas vi stöter ihop igen... /Blondin". Alltså va fan, om det krävs något så jävla enkelt som att hålla upp en dörr, varför i helvete kan då inte jag få någon hälsning?? Jag är duktig på att hålla upp dörrar! Nu var det visserligen en snygg hantverkare/snickare, så ok, om det var Brad Pitt som knallade runt i World Class-huset med stora verktyg... ja då får det väl vara så. Men ändå.

Helst utav allt så skulle jag vilja få en hälsning från den mörka och namnlösa skönheten i skolan. Men det skulle väl bli något i stil med "Du med det flottiga ansiktet! – sluta glo så förbannat när jag vackert skrider genom cafeterian".

Denna självömkande pissmåndag fick en fin avslutning på Konsum. I min varukorg hittade jag en inköpslista:
Mjölk, bröd, grönsaker, en ängel till Jeanette, tvättmedel.
Vadå en ängel till Jeanette? Varför ska hon få en ängel? Jag har aldrig fått en ängel. Och det kommer aldrig stå på någon inköpslista – en ängel till Wayne. Kanske – avlusningsmedel till Wayne, när jag sitter på hemmet (men om borgarna får fortsätta att regera så avskaffar de nog äldrevården innan det är aktuellt). Avlusningsmedel, men aldrig en ängel.
Aldrig.
God natt!

John, I´m only dancing

- Jag vill gå hem och käka pizza och knulla.
Jag tittade mig omkring och insåg att hon faktiskt pratade med mig. Vilken jävla drömbrud tänkte jag, käka pizza och knulla.
Men eftersom jag är en jävla sopa så sa jag inte – Bra, då drar vi nu! Nej då, istället hävde jag ur mig något lamt jävla – Jaha, ok. Och beställde in en öl till mig själv. Helvete. Här har jag gått och gnällt i flera månader över att jag aldrig får kliva på, och så missar jag öppet mål. Fan. Jaja, senare på kvällen, i en annan lokal, så dansade jag i alla fall med en okänd kvinna. Tror jag. Jag tror även att hon såg utländsk ut. Men det där var i slutet av kvällen, så allting är vagt. Jävligt vagt. Kanske så inbillar jag mig allt. En sak som jag dock är helt säker på är att kvällen avslutades med snabbmat. Det är spår av kebab i hela jävla lägenheten. Det var nog gott.