I think I smell a rat

Läste i dagens DN av 94% av svenskarna är lyckliga. Jag tillhör de återstående 6% som inte är lyckliga. Rent spontant vill jag skylla mitt dystra sinnestillstånd på Moi Mukulat(med reservation för stavning). Det där finska barnprogrammet som man tittade på för att vinjetten var tecknad när man var liten. Det var det närmsta man kom tecknad film på åttiotalet. Efter vinjetten satt en blond kvinna med en levande råtta i en studio. De samtalade och pysslade. Talande djur är ju alltid spännande. När jag senare kom i tonåren insåg jag att råttan inte alls levde och kunde prata. Den var av tyg. Kvinnan hade bara sin hand i råttans rumpa som hon rörde lite på. Samtidigt pep hon väl. Min värld rasade samman. Där någonstans började det gå utför.