fredag, mars 02, 2007

To Germany with love

"Vad är det som är blått och luktar illa och ligger vid vägkanten?"

Det kom som ett slag mot struphuvudet.
Min andning kom liksom av sig och jag visste att det var för sent att dra sig ur.
Hon hette Salta Katten och var i min fantasi en mycket vacker kvinna och het utav bara fan. Jag hade redan satt henne ett antal gånger och hon doftade självklart hallon runt ljumskpartiet.
I min fantasi.

Vi hade umgåtts i cyberspace i ett halvår och kände varandra ut och in. Rent virtuellt alltså. Jag visste om hennes största hemligheter, som t ex att hon var rädd för troll. Hon visste att jag var rädd för allt.
Nu var det dags att träffas på riktigt och jag hade tagit nattåget från Malmö till Berlin för att möta upp henne på "The Zoo Bar" i Mitte.
Jag förbannade mig själv att jag ej bett om ett foto på henne när jag hörde en otäck röst vid bardisken bakom min rygg:
"Vad är det som är blått och luktar illa och ligger vid vägkanten?"
Med min mörka rock som var avtalat hade jag avslöjat mig. Jag vände mig om besvarade koden med darrig röst:
"En död flickscout"
"Ååh!! Det är du som är Fete Krymplingen! Vad roligt! Men du ser verkligen inte ut som en fet krympling. Har du något handikapp som inte syns?"
"Öh, nej jag har väl inga direkt fysiska defekter. En hel del psykiska kanske"

Helvete vilket misstag.
Det var inte vad jag väntat mig. Om någon kallar sig Salta Katten tar man väl för fan givet att människan är het. Men den här alltså…ja jag vet inte…Kanske inte direkt ful men…Bara jävligt konstig, som någon man ser på Kanal 5. Eller i snyftdokumentär på 4:an. Med ögon som inte riktigt var 100%igt synkade och med hår som på ett nödslaktat djur. Ljumskpartiet orkade jag inte tänka på, förmodligen fullt av dröppel . Att min första internetdejt skulle sluta så här.
Men jag tog mig samman och tänkte
" Kom igen nu, var inte så jävla ytlig. Du var ju kär i henne innan du visste hur hon såg ut".
Så vi slog oss ned vid bardisken och beställde ett varsitt öl. Lågkalori för henne. Bra val tänkte jag. Hon malde på om allt och ingenting och allt det där vi hade haft på internet var liksom bortblåst. Hennes röst tärde mitt psyke och jag börja pilla på öletiketten för att få något annat att tänka på. När hon för tredje gången började gaffla om sin kaninhoppning i mellanstadiet så fick jag nog.
"Du Salta Katten, vet du vart toaletten ligger"
"Till höger och rakt. Du ser plågad ut!"
"Ja fan du vet, kulturkrock här i Tyskland, jag måste verkligen skita"

Irrade in på toaletten och eftersom vi var på Zoo Bar var det något jävla djungeltema även där . Bröt armen av en uppstoppad solkig schimpans och slog med den sönder ett fönster och ramlade ut i friheten.
Smart.
Jävligt smart eftersom mitt kreditkort och pass låg kvar i väskan hos kattjäveln. Med ett tjugotal euro på fickan och en vinare från tåget i rocken drev jag håglöst runt på Berlins gator den kvällen.
Horornas vackra locksånger ljöd i mina öron. Jag började väga för mot nackdelar. ”Hm..20 euro vad får jag hos fnasket då…ett handjobb kanske…Vilket jag kunde fixa gratis själv”.

Nä, de pengarna skulle gå till sprit. Eftersom jag ingen säng för natten hade, var det den bästa lösningen. Jag bad ändå om ett "mercyfuck".
Avslag.
Jag köpte mer vin i en butik och allt började bli vingligt. Satte mig i en gränd. Kedjerökte som ett svin, drack och funderade över min situation. Män kom och gick genom en dörr vid sidan av mig. De flesta var klädda i läder och lack, en del hade kvinnokläder med strumpbyxor, som dock ej skylde deras åderbrock. Jag började lägga ihop ett o ett. Staplade upp på benen igen och såg skylten ”Hot-Blonde-Maskulin-Muskulös”.

En man kom intill mig. Han hade mustig mustasch och viskade något som jag inte förstod. Paralyserad av sprit och ensamhet svarade jag bara ”Aja…Aja”. Han tog min hand och vi gick in i lokalen, det stank av slagg, kön, män och svett. Väggarna var täckta av plastsäckar. Sedan blev allt svart.

Morgonen efter vaknade jag upp i en sliten lägenhet i Pankow.
På en fläckig madrass.
Av mitt fysiska tillstånd att döma hade jag nog också agerat madrass under den gångna natten. Mannen med mustasch kom in rummet iklädd nån slags jävla kimono…Han log och sa:
”Die liebe ist die grösste kraft”
Jag försöka le tillbaka men blundade och bet ihop.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Mah, halla, du far ju forfaen internet-dejta mig. Jag doftar bade hallon och nyponros.

Anonym sa...

Varför åka till Berlin och må mök? Jag är en internetdejtande tjej med. Fast jag undrar iofs var alla normala killlar finns...

Wayne sa...

Normala killar finns bara på film. Och i Harlequin-böcker.