Heart-shaped box

När jag var barn blev jag uppmärksammad med presenter två gånger om året. Dels på min födelsedag som infaller på den tid av året då man ännu inte svär åt värmen. Blev även uppmärksammad på Menlösa Barns dag.
Min far var så glad varje gång, och jag likaså eftersom jag fick en liten present. Det var först senare jag insåg att det kanske inte var så jävla schysst. Nu blir jag bara uppmärksammad på min födelsedag.
Hade jag levt i en parrelation så hade jag kanske även blivit det idag.

På Alla Hjärtans Dag.

Men icke.
Så egentligen vill jag bara be om ursäkt. Känns inte som om jag har någon som helst rätt att ens existera idag.
Förlåt för att jag inte har någon att ge geléhjärtan eller en ring och utlova evig kärlek. Förlåt för att jag inte har någon att tindra med ögonen mot i sken av stearinljus. Förlåt för att här bara finns lysrörsarmatur och tomhet. Förlåt för att den enda hand jag får hålla idag är min egen. Förlåt för att jag sitter i långkalsonger vid köksbordet och äter fiskpinnar till tonerna av Weeping Willows. Förlåt för att jag inte längre kan gråta eftersom mina tårkanaler lider av slitage.

Men va fan, man får ju trösta sig med att det är skönare att urinera än att ligga med någon. Lyckokänslan och livsglädjen som finns efter att man fått tömma sig när det varit riktig kris är inte ens att jämföra med samlag. Efter samlag finns bara ångest, skam, kladd och rädsla.

Ja fy fan…Ni ”utvalda” får väl ha det så jävla kul då.

"Life is short and love is always over in the morning"