The agony is the ecstacy

Det hade gått fort.
Jävligt fort.
Men där satt jag i bilen, i passagerarsätet självklart, då jag inte är karl nog att ta körkort. På väg till mina svärföräldrar. Min flickvän Anna ville så gärna visa upp mig. Som man gör med ett barn eller en hund. Vi hade inte ens kopulerat med varandra så jag kunde inte säga om jag var kär i flickan, det är ju sånt man får bedöma efter första snusket. Men ett par, ja det var vi tydligen.

Vi svängde upp på garageuppfarten till en stadig två miljoners kåk. Nervöst klev jag in i hallen, lyckades snubbla in i väggen när jag skulle kliva ur mina trasiga sneakers. Med rödmosiga kinder, ett sug i magen och svettiga händer hälsade jag i alla fall på min nya familj.
Ann-Britt och Kent.
Ann-Britt såg jävligt malplacerad ut i den där flådiga kåken. Liten, tanig, och med stirrig blick och insjunkna kinder. Förmodligen med några hårda år på Hinseberg bakom sig. Ja, så såg hon ut.
Kent däremot liknade mest någon slags stadig välsmörjd jävla godsherre. Hans handslag var fast, lite väl fast. Tog det som en markering. Kände mig genast skitig bland statyetter av marmor och mattor från barn i Indien.

Vi slog oss ned i en soffgrupp och småpratade lite. Ni vet, sånt som man skiter fullständigt i egentligen. Om trädgårdsskötsel, halvdöda släktingar och Lets Dance. Höll god min, orkade inte gå in på att jag inte kollat på skiten och absolut inte bryr mig om Lasse Brandeby runkar backstage bredvid Tobbe Trollkarl. Men som sagt, höll god min och skrattade lite lätt vid rätt tillfällen. Skötte mig bra.
Sedan blev det dags för maten och jag tyckte det hade blivigt lite väl svettigt med alla kalla trevlighetsfraser. Tog av mig till T-shirt. Samtidigt som jag såg krucifixet på köksvägen hörde jag Annas suck och insåg mitt misstag. Inga normala människor har krucifix på köksväggen och mycket riktigt var de jävlarna katoliker.
På min T-shirt stod "Sex & Drugs & Christian Death" och med en bild på Jesus. Försökte smidigt skyla mig men det var för sent. Blicken jag fick från Kent kunde nog ha dödat om gubben haft övernaturliga krafter. Skitsamma tänkte jag, blir ju bara ännu mer pinsamt om jag sätter på mig min tröja igen. Satte mig nonchalant vid bordet som om inget hade hänt.
Middagen blev en enda lång pina. Fick någon torr jävla stek, ingen alkohol att dricka. Nädå det var Godtemplardricka i glaset.
Sjuka jävla människor.
Ann-Britt satt tyst och stirrade maniskt på bordsduken. Jag drog slutsatsen att hon nog var frigid. Kent satt dock och orerade om hur bra Jerry, Annas ex, var. Jodå, Jerry hade nämligen studerat på lawschool i Amerika och respekterade att sex innan äktenskapet var otänkbart. När han sa det blängde han på mig. Anna var generad. Jag var förbannad inombords men tänkte att någon jävla tönt som hette Jerry inte skulle bräcka mig. Höll återigen god min och tänkte på annat istället.

Middagen tog äntligen slut och jag tänkte att det var dags att dra sig hemåt.
Men icke!
Det skulle drickas kaffe i vardagsrummet. Kaffe och charader. Charader!!??
Inga vettiga familjer leker charader bara sådär.
Samtidigt blev jag jävligt nervös, hatar att bjuda på mig själv. Har gjort en charad en gång. Det var på Roskildefestivalen och då var jag full, e:ad och naken. Succé.

Vi satte oss i soffgruppen igen.
Ann-Britt gick upp först. Hon stod bara och skakade. Fattade ingenting men hon var tydligen något löv från Edens lustgård.
Anna kröp på golvet och symboliserade nått får från tredje Mosebok. Och Kent var Gud. Självklart var han det, gubbdjäveln.

- Wayne, nu är det din tur.

Svettig klev jag upp på golvet. Visste inte vad jag skulle göra. Kom inte på något med religiöst tema så jag drog till med min festivalcharad.
Lade verkligen ned energi på skådespeleriet. Energi och skam.
Jag fick göra charaden två gånger.

- Nej Wayne, vi kan inte. En gång till tack.

Kent försökte låta vänlig.Så jag gjorde den en gång till. Lite saktare och mer detaljerat.

- Ja, kan ni nu då?
- Nej, vi ser inte vad du menar. Du kanske inte är så bra på charader.

Där tappade jag tålamodet.

- Men för helvete, fattar ni ingenting??
- Vadå?
- En fitta, Jag kryper ju för fan in i en överdimensionerad fitta!! FITTA!! FITTA!!

Kent flög högröd i ansiktet upp ur soffan och skrek om hur jag vågade använda ett sådant språk i hans hem.

- Cause I´m drunk on the popes blood you fuckin wanker!!

Varför det blev på engelska vet jag inte, ville vara lite tuff kanske.
Där stod vi på golvet.
Tuppfäktningen hade börjat på allvar.
Den ena med en axelbredd som på en oxe, den andre som på en hasselsnok. Jag insåg att han Kentjävel var starkare och förmodligen hade Gud på sin sida så jag hötte med näven och fnös istället. Sedan sprang jag ut.

Förväntade mig inte att Anna skulle springa efter så jag började gå hemåt. En och en halv mil. Snöblandat regn föll och vinden jävlades. Mina skor blev blöta och jag förbannade hela den katolska kyrkan. Jävla pedofilpräster och skit muttrade jag. Sedan började jag tänka på fåglar istället. Fåglar är fina.

När jag kom hem drack jag en folköl och åt en ostmacka. Ringde Anna för att fråga om det där med att det där med "inget knulla före äktenskapet" var sant. Hon svarade inte.