Hon skriker att min kontaktannons inte var annat än regelvidrig marknadsföring, men att nu när jag ändå är här måste smeka hennes böljande dekolletage och smaka den niosvansade kattsoppan.
Att jag ska se det som en delbetalning för mitt myteri. Hon skriker att jag är ett arrogant jävla svin. Jag orkar inte förklara att jag inte alls är arrogant, bara jävligt ointresserad och helst utav allt just nu skulle vilja dö. Det vore lycka i mina ögon. Istället biter jag ihop och gör det jag ska.
Det tar inte lång tid.
Det blir ett jävla det liv.
Hon börjar skrika igen.
Jag förklarar lugnt och sakligt att jag endast är levande i den mening att mitt hjärta slår och får blodet att pulsera.
Ingenting mer.
Jag öppnar fönstret och dyker från tolfte våningen. Som Stålmannen, dock utan superkrafter. Jag faller mot en säker död och har aldrig känt mig mer levande. Fuck yeah!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ibland skrämmer du mig baby.
Skicka en kommentar