The wolf is at your door

Veckans djur: varg

En varg är inte helt obekant ett djur. Ett djur bor i skogen. Är man gammal säger ulv till vargen, är man lite allmänt skitnödig säger man canis lupus. Är man inget speciellt så duger det gott och väl med att bara säga varg. Det är så onödigt att krångla till det i onödan kan man tycka.

Vargen är kompis med hunden och bor i samma familj och har förfäder som fanns för över 60 miljoner år sedan. Inte ens Jeanne d’Arc fanns då, och hon fanns ändå för jättelängesen, den gamla häxan. Det finns lite olika varianter på vargar, men den som bor i Sverige tillhör det eurasiska släktet. Andra vargar är polarvarg, arabisk varg, ensamvarg, rysk varg och han med tändstickor och kniv i Burzum.

Storleken på vargen varierar, den största finns såklart i Nordamerika. I Nordamerika är allt stort, det har Soda sagt för han har varit där. Matchvikten kan ligga mellan 30 och 50 kilogram. Vissa kan dock väga runt 90 kilogram, men då har det oftast ätits ett människobarn eller två innan. Längd och höjd är helt oväsentligt.

Varghonor är alltid lite mindre än hanar och har i regel 20 till 25 % lägre kroppsvikt.
– Åh, herregud, jag är så härligt smärt och pimpinett! säger nog en varghona varje morgon till sig själv utan något som helst inslag av ironi.

Pälsen är gärna gråaktig på de eurasiska vargarna, på andra platser kan de vara vita, krämfärgade, röd- eller gulaktiga. Olika färger och former är populära och moderna på olika platser. Det är inte så konstigt egentligen, precis som i verkligheten om man tänker efter.

Ensamvargen är litet av en myt, för de flesta vargar lever ihop som om det fortfarande vore 1970-tal och tanken på kollektivet är viktigt. Familjelivet betyder mycket för vargen. Man skulle kunna ponera att vargen är så rädd för ensamhet att den utan att blinka kärlekslöst skulle kunna gifta sig med en finsk hora från Tammerfors bara för att undvika avsaknad av sällskap, förutsatt då att vargen är en hanne och heteronormativ. Men det där är bara ett antagande, och inget som ska blästras in i en kyrkvägg som sanningen om vargen och livet.

Vargarna tycker om varandra extra mycket i februari och mars, det brukar resultera i att storken kommer efter cirka 65 dagar och levererar mellan 5 och 6 små vargbarn i varghemmet. Varghemmet kallas för lya.

En varg gillar att äta älgar, renar, rådjur och grävlingar. En och annan harjävel slinker också ner ibland. En varg är ofta hungrig som en varg.

Vargen är lite utsatt just nu, ty det fjantar runt en massa bindgalna människor med gevär i skogarna som vill döda den. Dessa människor vill se blod, då rinner kåtfradgan till i mungiporna på dem och lyckan är total. Därför behöver vargen lite uppmuntring just nu och då passar utmärkelsen Veckans djur bra. Vargen må vara rädd i dagarna, men den är förmodligen i detta nu väldigt stolt också. Grattis vargis!

Ps – Den blir nog inte speciellt glad över kläder med vargmotiv, så ni som klär er i dylikt kan väl ta och sluta med det.