söndag, januari 03, 2010

The wolf is at your door

Veckans djur: varg

En varg är inte helt obekant ett djur. Ett djur bor i skogen. Är man gammal säger ulv till vargen, är man lite allmänt skitnödig säger man canis lupus. Är man inget speciellt så duger det gott och väl med att bara säga varg. Det är så onödigt att krångla till det i onödan kan man tycka.

Vargen är kompis med hunden och bor i samma familj och har förfäder som fanns för över 60 miljoner år sedan. Inte ens Jeanne d’Arc fanns då, och hon fanns ändå för jättelängesen, den gamla häxan. Det finns lite olika varianter på vargar, men den som bor i Sverige tillhör det eurasiska släktet. Andra vargar är polarvarg, arabisk varg, ensamvarg, rysk varg och han med tändstickor och kniv i Burzum.

Storleken på vargen varierar, den största finns såklart i Nordamerika. I Nordamerika är allt stort, det har Soda sagt för han har varit där. Matchvikten kan ligga mellan 30 och 50 kilogram. Vissa kan dock väga runt 90 kilogram, men då har det oftast ätits ett människobarn eller två innan. Längd och höjd är helt oväsentligt.

Varghonor är alltid lite mindre än hanar och har i regel 20 till 25 % lägre kroppsvikt.
– Åh, herregud, jag är så härligt smärt och pimpinett! säger nog en varghona varje morgon till sig själv utan något som helst inslag av ironi.

Pälsen är gärna gråaktig på de eurasiska vargarna, på andra platser kan de vara vita, krämfärgade, röd- eller gulaktiga. Olika färger och former är populära och moderna på olika platser. Det är inte så konstigt egentligen, precis som i verkligheten om man tänker efter.

Ensamvargen är litet av en myt, för de flesta vargar lever ihop som om det fortfarande vore 1970-tal och tanken på kollektivet är viktigt. Familjelivet betyder mycket för vargen. Man skulle kunna ponera att vargen är så rädd för ensamhet att den utan att blinka kärlekslöst skulle kunna gifta sig med en finsk hora från Tammerfors bara för att undvika avsaknad av sällskap, förutsatt då att vargen är en hanne och heteronormativ. Men det där är bara ett antagande, och inget som ska blästras in i en kyrkvägg som sanningen om vargen och livet.

Vargarna tycker om varandra extra mycket i februari och mars, det brukar resultera i att storken kommer efter cirka 65 dagar och levererar mellan 5 och 6 små vargbarn i varghemmet. Varghemmet kallas för lya.

En varg gillar att äta älgar, renar, rådjur och grävlingar. En och annan harjävel slinker också ner ibland. En varg är ofta hungrig som en varg.

Vargen är lite utsatt just nu, ty det fjantar runt en massa bindgalna människor med gevär i skogarna som vill döda den. Dessa människor vill se blod, då rinner kåtfradgan till i mungiporna på dem och lyckan är total. Därför behöver vargen lite uppmuntring just nu och då passar utmärkelsen Veckans djur bra. Vargen må vara rädd i dagarna, men den är förmodligen i detta nu väldigt stolt också. Grattis vargis!

Ps – Den blir nog inte speciellt glad över kläder med vargmotiv, så ni som klär er i dylikt kan väl ta och sluta med det.

9 kommentarer:

Håkan sa...

Som vanligt mycket bra, speciellt brasklappen om kläder med vargtryck. Det hör Kiviks Marknad till.

Sockiss sa...

jag är kär i dig. basattuvet.

Lena sa...

Du är bara så jävla bra ibland!!

Linda sa...

Nog för att du är något av en idiot, och nog för att jag hatar dig. Men jag älskar ju dig när solen går upp och du har skrivit så fint om vargen och finska horor och en ny dag randas.
Lundell sjunger så "en ny dag randas", det är så vackert av honom tycker jag. Men sånt begriper ju inte du.

Lennart Pettersson sa...

Ensamma vargen är ju en hjälte i en serie äventyrsböcker. Har du möjligtvis blandat äpplen med päron - eller så här i jul- och nyårstider, blandat ihop fikon med dadlar?
Eller är du på rätt spår? Den ensamma vargen attackeras ju också och tvingas fly. Om den flyr till Småland eller Närke vete fan. Men du har en point någonstans. Frågan är var punkten ska sättas...

Bogey sa...

I matchen Dalarnas jägare - Dalarnas vargar blev det 0 - 10. En överlägsen men kanske inte oväntad vinst. Det var ju 2 000 jägare mot 100 vargar.

Carin sa...

E: Men du får honom inte, för han är min! :P

Wayne sa...

Håkan: Tack så mycket, du är rar du.

E: Nejnejnej, nyktra till nu.

Lena: Tacktack,

Lindajävel: Men vad vill du?

Lennart: Det är alltid jävligt oklart vart den där punkten ska sättas.

Bogey: Det var inte fair play i Dalarna.

Carin: Nejnejnej. Jag har redan en mamma.

Stop sa...

Äsch det viktiga tror jag är att man inte ropar varg för ofta. Det har inte gjort någon lycklig vad jag vet.