Hey Santa Claus you fucking cunt

Läste ledaren (om det är rättvist att kalla det ledare kan diskuteras) i den lokala studenttidningen, där stod något i stil med att ”studenter är en av de mest utsatta grupperna i samhället”. Det är roande när människor helt saknar verklighetsförankring. Akademiska väggar skyddar tydligen inte mot asbest eller idioti. Det är jag själv visserligen ett exempel på, då jag förmodligen blev inkvoterad på grund av ålderdom. Men eftersom det är något jag läst, så är det sanning. Källkritik har aldrig varit mitt signum. Jag tillhör en av de mest utsatta grupperna i samhället och därför kan mina nära och kära glömma allt vad julklappar heter. Däremot vill jag ha julklappar. Som student har man genom grundlagen rätt att kräva och kräva och kräva och kräva utan motprestation. Det är bra. Jävligt bra.

Jag önskar mig inte fred på jorden i julklapp. Det skulle inte gynna mig personligen och då får det fan vara. Människor som önskar sig fred på jorden är av samma typ som de på frågan om vem de helst vill äta middag med svarar Dalai Lama eller Nelson Mandela. Finns det möjlighet att skända Moder Teresas grav så är också det ett alternativ. Och människor som önskar ovanstående middagssällskap känns inte trovärdiga. Inte någonstans.
Här är i alla fall min önskelista:

Kalsonger och strumpor – Jävla trist utgift att lägga själv och nu börjar två par av varje kännas ohållbart i längden.

Ett trumset – Med taktkänsla och musiköra som en berusad grävling kommer det kanske lite oväntat på listan, men det skulle vara skönt att få lägga av ett rivigt solo då och då. Borde inte vara så svårt, bara att slå för fan.

En aura – Det ska väl erkännas att jag inte riktigt kan förklara vad en aura är, men många verkar ha en sådan och jag vill också kunna haka på trenden.

En dvärg – Hushållsarbetet börjar kännas tråkigt och att skaffa flickvän som utför sysslorna känns bortom mitt kompetensområde. Så därför skulle jag vilja ha en dvärg som städar, diskar och tvättar åt mig. Förmodligen både praktiskt och underhållande. Många är elaka mot dvärgar, på film har jag sett att det kastas dvärgar på barer. Det känns onödigt, man ska inte vara elak mot andra i onödan. Så min dvärg skulle jag vara snäll mot. Till exempel så skulle jag sänka diskbänken till lagom höjd. Skulle det bli för dyrt så kan jag inhandla en pall. Givetvis en lätt pall så att dvärgen inte får förslitningsskador i rygg och axlar när pallen flyttas runt.

Oliver – Motivering överflödig.

En skiva med soulmusik – Det är jävligt irriterande när människor talar om en hel genre som att allt skulle låta likadant.
”– Åh, jag bara älskar rockmusik alltså!”. Jaha, kan du precisera dig ditt jävla fittansikte? Nu gör jag samma sak själv, det beror på att jag är dåligt bevandrad inom ämnet. Men jag tror att jag uppskattar soul från sjuttiotalet bäst.

Nu ska jag laga till mitt parti med irländskt fläskkött som jag kom över billigt på marknaden imorse. Living on the edge!