tisdag, december 09, 2008

Dream baby, dream

Det är alltid ett jävla bestyr innan det ska sovas på kvällarna. Kläder ska plockas av och hygien ska skötas och alarmsignaler ska programmeras och sänglitteratur ska väljas om inget redan ligger på trälådan som utgör ett nattygsbord. Och när man väl ligger till sängs, jadå fan inser man att det obligatoriska vattenglaset är bortglömt och att lypsylen är utom räckhåll, inte en chans att det kan sovas utan lypsylhevetet i närheten. Eller nässprayen, den mobila respiratorn. Så när vattenglaset och tjejmedlet för läpparna och andningshjälpen äntligen är hämtat så inser man att under den rundan så drogs det med ett halvt grustag till sängen med ens svettiga fötter. Grus som nu irriterar varenda del av en naken stackars kropp. Och när allt jävla krångel är över och boken som bara finns i bokhyllan för syns skull om det skulle komma hem något litteraturintresserat fruntimmer är bläddrad lite i och man är redo att fly in i drömmarnas värld... ja... då kommer tankarna. Tankarna på allt och ingenting. De där som gnager och stör, till exempel tankarna på det där samtalet som ska ringas till försäkringsbolaget som egentligen inte är något problem men liksom aldrig blir av under dagtid. Eller tankarna på framtiden som känns mörk och gråten över spilld mjölk och förlorad värdighet och borttappad kärlek. Man kan försöka fokusera på fina saker, men det är svårt. Eller räkna får, men eftersom matematik är för människor med glasögon så blir det genast rörigt när det andra fåret ska kravla sig över staketet eller vad de nu har för hinder, så det är lika bra att ge upp. Och det är då som de riktigt skrämmande tankarna kommer och man vet att natten kommer bli till gryning innan ens hjärna och kropp kan domna bort för några minuter.

Som tankarna på utländska energibolag med otäcka namn, och då gärna ryska Gazprom eller tyskjävlarna från Erdgas eller Ruhrgas. Det finns ingen miljöaspekt bakom det här. Miljöproblemet är för nytt för att det ska uppmärksammas i min säng, kanske först om tio år. Det är nog mest själva gasen som skrämmer mig. Och att när man så fort ska titta på skidsändningar på televisionsapparaten och förväntar sig att se lite slimmade tjejer med snor i ansiktet bara möts av dessa reklamskyltar från Erd- och Ruhrgas. Jävla gas. Jag kommer aldrig flytta in i ett hus med gasspis. Aldrig! Det står överst på kravlistan. Andra otäcka tankar som kommer om natten är de på saker som försvinner på radarn. Himla otäckt det där när ting bara försvinner spårlöst från radarn. Varför? Det måste väl för fan kunna byggas en radarmaskin som täcker allt och inte låter något komma på avvägar? Nu kan rädslan tyckas vara obefogad eftersom jag aldrig varit i kontakt med en radar och sällan ser filmer där radarmaskiner hör till rekvisitan. Men ändå. Tänk om jag försvinner från radarn? Och varför i helvete är jag då radarövervakad från första början? Jag har inte gjort något, ge fan i mig! Det blir en ond cirkel av allting tillslut. Kvar finns bara oro.

Nu ska jag gå till sängs och försöka somna innan månen delar ut skuggor i form av en giljotin eller Carolina Klüft på den där nakna väggen som vetter åt söder. Eller om det är åt norr, fan vet, det där med väderstreckskunskaper är för de som gillar matematik och har glasögon. God natt.

3 kommentarer:

icki sa...

Det är därför jag alltid har tvn på.

Wayne sa...

Min tv är för långt bort, så det blir radion istället.

t sa...

Hålller du på med detta nässprayande fortfarande...