Beauty

Jag vaknar av att jag känner en kall vägg mot min rygg. Som ett jävla frimärke ligger jag pressad mot väggen. Hon har gett mig en redig tackling i sängen och markerat revir. Den där förbannade månen avlar ljus och i det ser jag hennes ansikte. Hon ser nöjd ut, i hennes drömmar pågår väl något slags jävla tivoli. Vill egentligen bråka till mig utrymme, men samtidigt inte väcka henne. Och i samma stund är jag för trött, men ändå lyckas jag höra Blixa Bargelds röst i mitt huvud som talar om skönhet på tyska. Och det är skönhet som pressar mig mot väggen i sin sömn. Och skönhet är vackert.