Det har kommit till min kännedom att vissa läsare tror att jag far med osanning angående att jag vaktar en larv under jullovet. Det smärtar mig att bli misstrodd. Varför skulle jag ljuga om det? Vad skulle jag få ut av att skriva saker som inte stämmer och därmed försöka vilseleda människor? Det är ju helt absurt. Men det där är så typiskt svenskt, att så fort någon börjar bli lycklig och känna mening med livet så ska det klankas ner och glåpord ska fällas från andra. Det är så oerhört tröttsamt. Det tär. Och att när jag nu för första gången i mitt liv har en vän som alltid finns där och ställer upp och som jag kan prata om allt med får höra kommentarer som ”nyktra till idiot” känns inget vidare. Jag har också känslor. Jag trivs i alla fall väldigt bra med larven, det är nog ungefär så här det känns att bli förälder kan jag tänka mig. Här är i alla fall ett bildbevis. Och jo, jag vet, den ritade pilen pekar på moroten så det behöver inte påpekas.
Det ska bli väldigt spännande att få se vad larven blir när den vuxit upp. Det ultimata vore ju om den blir en snygg tjej som inte är dum i huvet. Men det kanske är att ha lite väl höga tankar om evolutionen. Andra saker som larven kanske blir:
- En moderat (den har ju faktiskt visat på blåblodiga tendenser)
- En fjäril eller liknande
- En larv
- En svan (det fanns ju en ankunge som blev en svan tillslut, så det är inte alls omöjligt)
- Uppäten av en jättestor örn
Nu kommer jag inte på något mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Fin larv. Och inte lär den svälta ihjäl i första taget heller...
Den är inte speciellt fin. Jag sköter den bara för att jag måste. Det är där likheterna med föräldraskap kommer in.
Hej Wayne. Jag har kommit på att jag inte vill ha tillbaka Slasko efter lovet. Det hela började med en sömlös natt där jag ältade Slaskos framtid. Jag tror han får det bättre i din vård än hos mig. Du vet hur glömsk jag är, han skulle förmodligen svälta. Du får vårdnaden och det är med jämt.
men va fan...
Skicka en kommentar