Fear and desire

Jo alltså det här med sill, de där små fiskbitarna som föds i burk på affären ni vet. Det är en jävla djungel det må jag säga. Det förvånar mig hur det kan finnas en marknad för alla dessa smaker. Finns det verkligen en efterfrågan?

Senaps- och löksill kan jag gå med på att det finns sug efter, för det är sånt som fanns när jag var liten och lite mer efterbliven och då är det okej.

Men när det ska börja smaka vitlök och tomat och midsommar och krav och skärgård och Frankrike och långfredag, då vet jag fan inte längre. Givetjävlavis finns det sill med limesmak också, lime och vodka.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen – den reklambyrå som marknadsförde lime för sisådär tio år sedan gjorde ett jävla gediget arbete. Lime fanns inte på 90-talet, nu finns det i modersmjölken.

Men att hitta sill som smakar sill i mataffären, ja det är lika förbannat svårt som att finna en godhjärtad moderat.

Och flaskvattnet såklart. Allt jävla flaskvatten. De där som läser fräsiga modemagasin och är lite bättre än alla andra ska givetvis ha buteljerat kranvatten från Alperna och Italien och Dalai Lamas diskho – rent och fräsch och naturligt.

Vi som föddes på landet och alltid har stått med mössan i hand och tittat under lugg när vi öppnat grinden för brukspatron tycker fortfarande att det är fascinerande med bubblor så därför köper vi mineralvatten.

Fast inte när Aftonbladet kör nån miljökampanj i pappersupplagan förstås, då håller vi upp med vattenköpandet på plastflaska. Men bara för en dag, sen har vi glömt det och rusar till hyllorna med mineralvatten.

Och jävlar i helvete så vi kan välja och vraka där. Det är smak av melon och lime och anis och anus och lime (förstås) och smultronblåbär och läderfläder och citronjordgubb och citronjordgubbsmultronblåbär och gudiröva.

Den goda smaken tycks ha gått förlorad i alla smaker.

När vi valt mineralvatten kan vi gå till tidningshyllan. Hur det kan finnas en marknad för alla dessa magasin är också en för mig olöslig gåta. En tidning om fiske, och så en tidning om flugfiske. Det är ungefär det som borde räcka åt fiskenördarna. Men nej, det finns ungefär ytterligare 29 olika fiskemagasin där män i sydväst provar olika typer av metmask med limesmak.

Och alla dessa tidningar som behandlar ämnet historia. På elva av tio omslag kan man läsa rubriker om Hitler eller Stalin eller apartheid eller Ku Klux Klan eller annat som lite ytligt kittlar, typ krig eller folkmord. Det vore väl ändå guld för tidningsförlagen om det hittades en sexdagbok av Eva Braun, sex och nazism är vad folk vill läsa om.

Jomen sex ja, det gillar vi ju förstås. Men bara när kvinnor berättar om sina lustar såklart eftersom det attraherar kvinnliga läsare som får en bekräftelse på att det faktiskt inte är onormalt att som kvinna ha ett sexuellt begär. Och så de manliga läsarna då som får stånd.

Att läsa om mäns sexualitet är det ingen som är intresserad av. Att ha ett uppslag om Lasse, 43, som berättar om vad han tänker på när han runkar och hur han torkar sig ren med den där redan stela strumpan säljer inga lösnummer.

Jaja, det var allt. Jag ville bara be marknaden att lugna sig i jakten på nya produkter. Och konsumenterna till en bojkott av allt som innehåller lime. Hej då.