Internet byggdes ju för att man skulle slippa att nervöst stå och trampa inne på macken och sedan med röda kinder mumla nåt nästan ohörbart och efter det kasta jämna pengar i famnen på personalen och sedan rusa ut med en Aktuell Rapport i innerfickan.
Utöver det skapades internet för att man skulle ha någonstans att gnälla. En lång jävla virtuell klagomur är vad internet är. Det är bra.
Nu hade jag tänkt att gnälla lite på äldre män med Dagens Industri under armen och trenchcoats och tjocka magar och som petar på sådana där asteroidtelefoner med feta fingrar i kollektivtrafiken och som bufflar sig fram utan att kunna bokstavera en enkel ursäkt och som förmodligen låser in sig på lunchen och drar i sig själva och tänker på nazism.
Och så hade jag tänkt att koppla det till kontrasten med glädjen som återfinns inom en när man delat ut en mental pungspark, typ att man tänkt ”idiot”, och samtidigt sett havet skymta förbi bakom repiga och salivstänkta tågrutor och det ena har lett till det andra i tankebanan och plötsligt är man en glad sjöjungfru i nästa liv som guppar omkring och bara mår bland plankton och tång och snäckskal och avslappnat tar emot av hingstaktiga sjömän.
Ungefär så.
Men det skiter jag i. För jag vill inte. Och jag vill nog inte imorgon heller.
Hej då.
2 kommentarer:
mästerligt
Gud, jag vet.
Skicka en kommentar