A day in the life

Jag vaknade runt 07.30 och konstaterade att jag fortfarande var mycket svag. Så jag bestämde mig för att stanna hemma från det där universitetet.

Eller skolka som jag hellre säger, det är lite mer Fuck the system över det. Det är så vi gör revolt, vi som närmar oss 30 och aldrig har sagt hora, vi stannar hemma från en frivillig föreläsning och känner att en vind av uppror omsluter oss.

Så jag låg kvar i bingen, kliade mig lite här och där och lyssnade på P1. Gick upp runt klockan 9, och jobbade lite. Jobba kan ibland innebära att man mailar fram och tillbaka i en timme.

Hade man använt det där som kallas telefon hade konversationen varit över på tre minuter och man hade sluppit missförstånd och annan skit. Men nu är det modernt med det här e-post och då kommunicerar vi via det.

Vid tiotiden åt jag frukost. Gröt, två mackor och en skalad citrusfrukt. Vad för citrusfrukt det var är jag osäker på eftersom genrefascismen är mycket utbredd när det kommer till just citrusar. Det kan ha varit en satsumas eller en clementin eller nåt annat. Det var dock inte grape, det vet jag.

Posten kom vid 11, likt en herrelös hund rusade jag okontrollerat mot dörren för att se om det kommit avier från postverket ty jag väntar på ungefär sju skivor oberoende av varandra. Men icke.

Elle.

Det kom ett nummer av Elle till lägenhetsinnehavaren. "Exklusivt omslag för prenumeranter" stod det. Det gjorde mig inte på något sätt gladare. Inte alls.

Sen tänkte jag plugga, men efter två rader kom jag ju på att jag var alltför svag för det. Så jag tittade på fyra avsnitt av Percy Tårar istället. Konstaterade att det är en jävla skitserie. Jag gillar dock Johan Rheborg, men inte som Percy Nilegård.

Lunch intogs vid tvåtiden. Laxjävel, pastajävel och pestojävel. Och lite fulsågad tomatjävel. Till det drack jag vatten och glodde ut genom köksfönstret.

Lade mig på sängen och kollade några avsnitt av Seinfeld. Världens bästa sitcom. När man var liten var Kramer favoriten. På äldre dagar har jag insett att han är jävligt tråkig och identifikationen med George blir allt större.

Seinfeld är mycket bra, How I met your mother är inte bra. Det gäller fan att ta ställning i viktiga frågor.

Nu skriver jag det här. Och snart ska jag sätta mig på en fotpall framför stereon och pilla och lyssna på skivor. Jajajaja, det är vinyl förstås, vi pratar bara vinyl nuförtiden.

Middag skippar jag. Det får bli lite gröt sen.

Det var det. Det var min dag. Roligare än så blir det inte.

Hej då.