Some girls are bigger than others

Ni vet hon som ser ut som en ovårdad framstjärt i ansiktet och har svårt att förstå nyheter som inte kommer från Klartext på P4, ja precis, Linda i Uppsala.

Vi ska ha en tappa-fläsket-fortast-tävling som påbörjas den 1/9. Den som trollar bort tio kilogram först vinner.

Jag var lite berusad när jag gick med på det där tror jag. Jag fick nog en vision om att jag skulle kuta runt med en stor jävla stock över ryggen precis som Rocky och tappa ett kilo om dagen.

Ungefär som en sån där vision som kommer när man ligger svårt sjuk i bakfylla och är rädd, då är det lätt att man ser sig själv nästkommande helg sittandes i soffan med knäna uppdragna och man läser en bok och dricker te och har tända ljus och är ytterst extremt jävla ljuv och ren i själen. Ungefär så.

Jag tror att jag kommer förlora tävlingen. Dels för att Linda är kvinna och därför kan sova i en kvart och vips så har hon antingen förlorat eller lagt på sig fem kilo, det är en del av kvinnans labila natur.

Hon väger också i nuläget ungefär 900 kg (det är förvisso en grov uppskattning från min sida, jag är inte alls säker på att det stämmer, men nånstans bort emot en mindre blåval är nog inte långt ifrån sanningen). Jag väger ungefär 80 kg vilket gör att hon har mer att ta av. Precis som att det är mycket lättare för en som är två meter lång att bli en decimeter kortare än vad det är för någon som är 150 cm lång.

Men jag ska försöka, det ska jag. Jag har ingen direkt taktik att ta till, förutom att jag ska äta upp mig utav bara helvete nu för att lättare kunna tappa vikt.

Därför åker jag till Riga imorgon på ett litet uppätningsläger. Från tisdag till fredag ska jag bara äta och äta. Riga ligger för övrigt i Lettland, det har jag lärt mig nu. Inte i Estland eller Litauen. Lettland.

Jag vet inte vad som finns att äta där borta, men jag visualiserar stadiga och gräddiga grytor och rustika limpor som sköljs ner med ett par tre sju krus öl. Kanske finns det nån motsvarighet till köttbullar som genuint rullats i nån stabil kokerskas armhålor. Det visar sig.

Det var egentligen det jag ville komma fram till – att jag åker till Riga imorgon med Stig Dagerman i väskan. I Lettland finns det inte internet, så vi hörs väl på fredag. Om jag inte hunnit dö i en flygolycka innan, risken är alltid jävligt stor för det. Jag hatar flygplan. Jaja.

Hej då och så.