Så. Nu är jag på plats i Sveriges mest tätbefolkade tätort. Det är fint här, vi är verklighetens folk som lever och frodas bland stora hus och lite utplacerat grönt. Det är vibrant (ett ord som gärna missbrukas av mig och Soda), människor från många olika länder och folk från Finland som dricker sprit.
Det passar mig bra eftersom jag titulerar mig världsmedborgare och tycker om att ta ett glas.
I den lokala butiken går det att köpa tjur- och fårtestiklar på burk, det är bra att veta att det finns alternativ till bakispizzan. Jag fegade dock ur och köpte mig bara lite saltgurka från Polen, för sältans skull liksom.
Det enda jag inte gillar är tv:n. Eller själva tv:n är det väl inget fel på, men det är en sån där modern liten låda med ett kort som kanalerna bor i också. Sånt där som gör att man behöver ungefär nio fjärrkontroller för att kunna se nyheterna.
Sadisten fixade till allt igår, hon kan sånt där med sladdar och knappar och annan skit. Då fungerade allt och jag fick reda på att Playboy Channel visade en Free view i tio minuter runt midnatt, bara en sån sak gjorde ju att vinet genast korkades upp.
Men sen när jag skulle titta fungerade inte eländet, jag tryckte på många olika knappar men det stod bara på tv:n att nån signal sakandes. Eftersom tålamodet är ungefär lika kort som skinnbiten som förenar ljumskarna när det gäller saker med elektronik gav jag upp relativt snabbt.
Varför måste allt vara så överjävligt jobbigt hela tiden?! VA?
Det var bättre förr när man stack en antennsladd i tv:n, slog på den några gånger och sen satt Bengt Öste och läste nyheterna med myndig stämma och Moi Mukulat var den underhållningen som fanns för oss barn.
Och så hette Raider Raider, och inte nåt jävla Twix. Det var bättre då.
2 kommentarer:
Och du gör det igen.
Jag håller med Linda, du är fanimigbäst på bloggandet.
Och jag är ändå finska.
hahaha.. skinnbiten som förenar ljumskarna...den var bra!
Jag håller med dig om Raider, och varför heter Vim helt plötsligt Jif liksom...varför?
Kram, Helena.
Skicka en kommentar