No more hot dogs

Nu har jag varit två dagar på den nya skolan och jag har inte fått en enda kompis. De andra barnen retar mig för att jag inte bor på Djursholm och aldrig har vaskat champagne och inte jobbar extra på advokadobyrå och inte har nån häftig frisyr. Och så säger de att jag luktar kiss.

Därför var det fint att träffa på Cramp-Jocke av en slump när jag stod med inåtvända fötter och stirrade ner i golvet bland de andra 270 kursarna och väntade på en föreläsning. En föreläsning som var värdelös. Men Cramp-Jocke är en bra karl det. Det finns för få bra karlar egentligen.

Nåväl. Imorgon är det invägning i tappa-fläsket-fortast-tävlingen. Jag tänker inte komma med omogna personangrepp mot min motståndare Linda.

Det får hon syssla med, Linda håller en mycket låg nivå, men hon är ju moderat så det är inte någon överraskning att det bara kastas skit istället för att leverera sakliga argument med grund. Hon ska dock ha en eloge för att Guy de Maupassant tänkte på henne när han skrev Fettpärlan.

Men nu ska det tappas kilogram, jag ska nog fan hyvelraka hela kroppen i jakten på gramminskning. Inte ett ögonbryn ska få sitta kvar, inte ett flimmerhår.

Och så ska jag äta nyttigt. Därför har jag inhandlat lax och torsk och nötter och keso och fullkornspasta (vollkornpasta på tyska) och nån jävla grodd och en paprika.

Jag köpte ekologisk lättmjölk också. Att det blev ekologiskt berodde mest på att den vanliga var slut. Men ekologköpet i kombination med att jag inhandlade Situation Stockholm i lördags borde ge mig ett fredspris. Eller i alla fall en klapp på axeln.

Men man kan inte bara äta hela dagarna, det ska väl motioneras också. Jag deltog ju i sån där ulitmateboxcoredeathmegapump förra året, men nu är jag nyinflyttad i the hood och har inte tagit reda på vart man gör det enklast och bäst.

Gym är inget alternativ. Fy fan så jävla tråkigt, trassla in sig i en maskin och så spelas det Da Buzz för att man ska bli peppad och så står det nån jävla anabolatjur och blänger för att man sa tack i all vänlighet till hans tjej när hon höll upp dörren.

Och sen kommer det nån jävla knatte och påpekar att man använder fel teknik och det enda man vill är att förklara att man gått på gym sen han bara var en snuskig tanke hos sina föräldrar och att man fan visst lyfter med ryggen.

Men det gör man inte eftersom anabolatjuren håller ögonen på en.

Återstår gör då löpning. Och det är k.u.k.t.r.å.k.i.g.t.

Jag har mycket svårt att tro att Gud hade för avsikt med min kropp att den skulle användas till löpning när Hen i samarbete med storkfan satte mig på jorden den där fantastiska majdagen för 29 år sedan. Jag tror inte det alltså.

Men det är klart, det är alltid kul att springa efter en boll. Märkligt det där egentligen, hur en boll kan roa så mycket, oavsett storlek. Jag får gå till macken och köpa en läderkula, ett gediget handarbete av en tvååring från Bangladesh.

Och så kan jag kolla på Jane Fonda på YouTube och ta några stela steg i body framför tv:n.

Men nu ska jag sätta mig i köket och lösa korsord och lyssna på P1 och knäcka en öl. För att avnjuta den sista dagen i frihet.