måndag, april 26, 2010

Baby elephant walk

Veckans djur: elefant





En elefant är ett däggdjur, och kanske inte helt oväntat tillhörandes snabeldjursfamiljen. Det finns lite elefanter i Asien, de heter asiatiska elefanter. I Afrika finns stäppelefant och skogselefant. I himlen finns det några elefanter som heter mammutar.

En elefant tycker om att äta gräs och löv och frukter, ungefär 150 kg om dagen. Den klorofyllrika dieten sköljs gärna ner med ett tvåhundralitersvattenkrus. Med hjälp av sina tänder maler elefanten maten. Den har sex uppsättningar tänder som byts ut, när den sista omgången tänder är förbrukade svälter elefanten ihjäl. Det är hårt i naturen.

Innan den dör har den dock hunnit leva upp till 60 år. Det är nog ganska länge i djurvärlden och nästan dubbelt så länge som Jesus.

Matchvikten för en genomsnittselefant ligger runt sex ton. Det är jämförbart med ett hangarfartyg eller en amerikansk familj på fyra personer. Höjdmässigt hamnar den runt fyra meter. Det är högt det. Detta gör elefanten till det största landlevande djuret.

Elefantens nos är hopväxt med överläppen vilket resulterat i en så kallad snabel. Med snabeln bär den lite grenar och annat som den kommer över och tycker är lämpligt att lyfta upp. När det ska badas används snabeln till att spruta vatten på ryggen. Känner elefanten för att dyka och utforska bottnen och hälsa på fiskarna duger snabeln utmärkt som snorkel.

I ansiktet har elefanten två stora jävla pinnar som kallas betar. De kan bli upp till tre meter långa och används till lite olika saker, exakt vad är onödigt att fördjupa sig i. Men de är populära att tjyvjaga till sig på grund av elfenbenet. Slutsats av det: människor är dumma i huvet.

Elefanterna är flockdjur och lever tillsammans i grupper på ungefär 20 individer, men oftast bara honor och döttrar. Likt människobarn blir elefanten könsmogen runt tolv till fjorton års ålder, det är ungefär i den vevan som elefantpojksbarnen bestämmer sig för att sticka från flocken.

Det är väl nån pubertal tonårsrevolt, hormoner som spökar, kan tänkas. De läser förmodligen On the Road av Jack Kerouac och romantiserar haschdimmor och ett kringflackande liv. Frihet kanske innebär att mönstra på något lastfartyg med dunkel last i form av nötta packlårar. Vem vet.

Inom en viss del av populärkultur framställs väl elefanten sådär måste sägas.
Babar – en rojalistjävel till kolonisatör
Dumbo – mobboffer
Pellefant – kommentar egentligen överflödig, men en blå och störig elefant? Overkligt.

Elefantöl är det dock bra skjuts i.

Grattis elefanten till Veckans djur. Du är ett bra djur oavsett vad sinnesslöa barnboksförfattare och serietecknare tycker. Akta dig för elaka människor med gevär bara.

3 kommentarer:

Patrik.o sa...

Så kan man allt om elefanter. Tackar tackar, nu går jag och lägger mig.

Linda sa...

Lovely!

Wayne sa...

Patrik: Det är bra. Tack själv du.

Linda: Du är så jävla labil.