All the pretty little horses

När man går på parmiddag och blir serverad mat med avokado och gorgonzola så närmar man sig 30 år inte bara i teorin, utan också i praktiken. Jag lägger ingen värdering i det, utan konstaterar bara.

Idag har jag och halva Skandinavien varit ute på promenad. Solen sken och vattnet verkade nästan badvänligt. Jag tror att jag såg miljöministern också, men det är lite osäkert. Jag nickade lite emot vad som kan ha varit Andreas Carlgren i alla fall, han såg lite ensam ut tycktes det som. Jag kan vara artig även mot centerpartister när solen skiner.

Vad som dock är säkert är att jag hittade en massa djur som bodde i olika små hagar. Det var roligt. Får och getter och ponnysar. Att får säger bä är verkligen ingen myt, det är en lärdom jag tar med mig från dagen. Bä sa fåret och så kom alla de söta lammen stapplandes. Gud vilken pli på ungarna fårkärringen har, tänkte jag och antog att de skulle ha söndagsmöte eller nåt.

Där stod jag ganska länge om kände samhörighet med de fyrbenta, jag och ungefär 96 barn. Det är skönt med anonymiteten i den här byn, jag kan stå vid en djurhage med stora ögon och öppen mun med en salivsträng hängandes från underläppen till bröstkorgen och ge intrycket av att kanske inte vara helt hundra utan att någon vet att jag är jag.

Dessutom tror jag att småbarnsföräldrar uppskattar att ensamma, okända och flottiga män som luktar lite dagen efter söker sig till platser som uppskattas av barn.

Sadisten är och plågar sig själv i nån sån där modern tortyrkammare som kallas gym. Det oroar mig lite att det hängde en handduk i badrummet med texten Bates Motel när jag kom hem från djurtittandet. Jag tar det lite som ett hot, det är bäst att jag letar upp nåt redskap som jag kan freda mig med om det ska börja knivhuggas i duschen.

Hej då.