torsdag, april 29, 2010

Paper cuts

Som praktikant måste man visa framfötterna, vara engagerad och så vidare. När det är lugnt går det inte bara att sitta och rulla tummarna i väntan på bättre tider, för då börjar genast snacket i korridoren där ”den där småfete flottige killens” existensberättigande på arbetsplatsen ifrågasätts.

Idag under en stilla minut skulle jag visa på initiativförmåga och handlingskraft – vara den där som tar för sig och vill. Min plan var att skriva ut 75 % av internet och redovisa innehållet på måndagsmötet. Som ett litet extrajobb från min sida. Göra något mer än vad som förväntas av mig.

Det började med att något jävla okänt fastnade i skrivaren. Jag hummade högt framför apparaten för att ge sken av att jag någonstans, väldigt långt inne, i mitt mentalt eftersatta huvud hade en lösning.

Men det hade jag inte.

Så då fick vd:n komma och styra upp åt mig. Sedan fortsatte jag skriva ut i ungefär en 15-20 sekunder. Då började en knapp lysa och på displayen stod det Slut på papper.

Kvickt drog jag slutsatsen att pappret förmodligen var slut. Men uppgiften att fylla på kändes övermäktig. Man kan inte lägga all börda på en stackars praktikant. Det kan man faktiskt inte.

Så jag lommade in i lunchrummet för att äta mat. Problemet är bara att mikrovågsugnen är av en futuristisk modell. Det är rostfritt stål och digitala siffror och annat skräp som en hör en rymdfilm till.

Det hela slutade med att jag fick äta ljummen mat eftersom det är helt omöjligt att förstå sig på hur effekten ska ställas in. Och fråga kan man inte, för då är man dum i huvudet. Tugga och se glad ut.

Kaffemaskinen är också nåt jävla hittepå som vägrar leverera. Det är knappar och rattar och val om sån där expresso och annat som en riktig människa inte kan ta på allvar.

Jävla storstadsmoderniteter.

På landet tar vi varmvatten direkt från kranen och häller i en stadig mugg och fyller på med två skedar kaffepulver. Eller använder oss av en kaffebryggare, det fungerar också utmärkt.

Jävla storstadsmoderniteter.

Nu ska jag klippa ut bilder från Femina och Damernas Värld. Det gör jag inte för att jag är pervers, utan för att det är en del av arbetslivet. Det kanske var dumt att håna universitetet och kalla det vuxendagis när vi fick klippa och klistra och ha fruktstund och eftermiddagsvila.

Herrå!

4 kommentarer:

Jag är inte full, jag har pollenallergi sa...

Den främsta anledningen till skepsisen gentemot storstaden är fan alla de där kaffesorterna..Jag blir fan inte klok. De är väl så imponerade av det där starbucks och fascineras allmänt av fienden i väst..Jävla lattar och helvete!

Tacka vet jag bondförnuftets "en kopp kaffe", svart och helt förbannade vanligt..

PS.Kopieringsmaskiner är till för samma sorts människor som brillrävarna som kan addition och algebra och dylikt. DS.

Anna Nio sa...

Åh, fruktstund, those were the days. Att skriva ut internet låter som en lysande plan.

Från mitt innersta rum sa...

Så typiskt manligt att lämna skivaren/kopierigsmaskinen när det blinkar lampor och krävs lite arbete, tur att vi kvinnor finns som kan lösa probemen för er...

Wayne sa...

Fyllot: Tillsammans är vi starka.

Anna: Det är fint att du uppmuntrar mig. Känns bra.

Från mitt: Jajaja. Det är fint att ni kan få verka kunniga ibland. Det bjuder vi på.