The scientist

Imorgon ska jag på heldagsmöte. Eller om det kallas kurs eller konferens eller något annat. Jag har i alla fall fått order om att ”mest gå runt och vara social”. Det ordnar jag, sa jag och log ett käckt bonnläppsleende och tänkte fråga om det serverades sprit till frukosten.

Men det lät jag bli. Dum fråga, klart det serveras gin till morgonfrallan, ingen jävel kan väl förvänta sig att man ska gå runt och socialisera med en enkel kopp kaffe i blodomloppet, det går inte att avhandla väder och askmoln hela jävla dan.

Jag ska ha skjorta på mig. Det har man när man är vuxen. Och skor som låter som Riverdance när man knallar omkring. Eftersom Absolut torr-säsongen börjar först i maj kommer jag ha två sköna vinylskivor under armarna innan kl. 08.15. Men det bjuder jag på, de kan behöva bli påminda om verklighetens folk här i Stockholm.

Nu ska jag stryka skjortjäveln.

Och sedan förbättra min teori om att evolutionen kommer gå framåt.

I takt med att alla ljud omkring oss i samhället ökar – buller, bång, hundvisslor, ringsignaler, skräniga kärringar och annat oljud – kommer vi människor i framtiden, om ungefär sju år kanske, att kunna stänga igen öronen och utesluta oönskade ljud. Det är förmodligen örsnibbarna som växer ut och kan fällas upp som ett litet lock. Passar bra för känsliga barn som inte pallar lite vatten i hörselgångarna också.

Mina rön kommer att kallas The Wayne Nilsson theory utanför Amerika. I Amerika – creationism.

Glöm inte vart ni läste om det först. Nu ska skjortan få sig en omgång. Hej då.