måndag, april 12, 2010

King for a day, fool for a lifetime

Veckans djur:

dagslända

Jaha, varför ska en liten obetydlig, men irriterande, insektsjävel bli veckans djur kan man ju fråga sig.

Jo, därför.

Dagsländor har funnits jättelänge och går man till exempel till huset där mormor bodde så hittar man de små insekterna tryggt sovandes inuti stentrappan i form av fossiler. De äldsta dagsländorna fanns redan under den geologiska perioden devon, alltså i mellersta paleozoikum som kommer efter silur och före karbon. För vanligt folk räcker det att veta att det var längesedan, jäävligt längesedan.

Det finns runt 2500 olika varianter av dagsländor och i Sverige bor det ungefär 58 arter.

Innan dagsländan vuxit upp är den en larv och bor på sötvattensbottnar. Där gör den inte så värst mycket, förutom att sitta fast på en sten eller gräva gångar i leran och mumsar på nån död växt eller alg.

Och så ömsar den skinn ungefär ett tjugotal gånger, som en orm. När larven ömsat skinn tillräckligt många gånger har den bara ökat i storlek, inte ändrat kroppsform.

Efter två eller tre år flyter larven upp till ytan. Två eller tre år. Det tåls att upprepas.

Huden på larvryggen spricker efter ett tag upp vid vattenytan. Upp ur den spruckna larvhuden kryper helt magiskt en, möjligtvis förvirrad, dagsslända. Dagsländans hud är täckt av små hår som gör den relativt immun mot vatten och kan med sina fyra vingar lämna floden eller ån eller sjön eller vart fan den nu bott.

Nu är dagsländan vuxen. Och könsmogen.

Istället för att få en ordentlig mun att äta med fick dagsländan en sjukligt stark könsdrift. Nu finns bara ett mål kvar i livet – att göka nåt så in i helvete.

Dagsländan har inte tid att oroa sig för deklarationen eller andedräkten eller hur många fadderbarn man måste ha och skicka parfym till för att bli skenheligt accepterad i vissa kretsar eller läsa nån självhjälpsbok av Mia Törnblom för att må bra eller sysslar med personangrepp på internet.

Nej, det är reproducering som gäller för hela slanten.

Hanens främre benpar är konstruerade med en krok för att hålla kvar honan tills befruktningen är över. Ett inte helt godkänt beteende i människovärlden, men ändå.

När hanen fått sprida sin säd och honan lagt sina ägg i vattnet är det dags för båda två att kasta in handduken. Livet är klart på en dag.

Grattis dagsländan till utmärkelsen Veckans djur. Din intressanta livshistoria med tre år av dvala för att sedan riva av allt på en dag gör att man litegrann ångrar att man inte brydde sig en aning mer när man fick stå i en vassrugge en svinkall novembermorgon i sjunde klass med nån jävla lupp i de krampaktiga men stelfrusna händerna och leta efter saker som rörde sig i det förorenade grumliga vattnet samtidigt som den lille knubbige biologilärarens sura svettdoft försatte en i ett infernaliskt dimtöcken.

Grattis dagsländan, bra jobbat. Men lägg av med våldtäktsfasonerna.

Ett tack riktas också till Gud – Tack för att du först var jävligt hög och sedan abnormt kåt när du ordnade till det här. Kul att du lyckades med något!

6 kommentarer:

B sa...

Tack! Veckans djur är alltid efterlängtat.

Roger sa...

Hehe. Mycket bra.

Kjell Bergqvists ord till Filip Hammar ekar i mitt huvud:

"Känn dig rökt din jävla dagslända!"

Håkan sa...

It´s better to burn out than to fade away. Föga anade jag att den gode Neil sjöng om en Dagsslända.

Mycket bra, jag har precis som övriga besökare på sajten kommit att bli beroende av Veckans Djur.

Wayne sa...

B: Varsågod.

Roger: Det var nog exakt så Bergqvist tänkte skulle jag tro.

Håkan: Jävla bra låt det där. Vi ses på fredag, flytten hinner du med efteråt.

E sa...

tja, man kan väl dö på en sämre dag än vad dagsländan gör antar jag. "nynuppad" liksom.

Johnny Handsome sa...

Mja, käkar alger gör dom väl inte? Som gammal fältbiolog och licensierad besserwisser får jag nog rikta lite kritik till din faktakontroll. Det är ena riktiga mean-as-hell-cold-blooded-killers.

Nej, nu tänker jag på dykarlarver. Förlåt.