tisdag, januari 12, 2010

Quiet nights of quiet stars

Uppsatsen gör mig apatisk. Nyss när kvällskaffet skulle bryggas och den där maskinen skulle lyftas ner från köksskåpet, ja då föll tillbringaren (Va fan heter det? Den där glasbehållaren som kaffet rinner ner i som man sedan för kaffet till förslagsvis en kopp eller mugg ifrån? Jaja, den som inte fattar kan fortsätta rösta blått och vara dum i huvet) först ner i pannan på mig, touchade sedan diskbänken och kraschade slutligen i golvet.

Min reaktion resulterade i inget speciellt. Jag tog mig lite tafatt i pannan för att kontrollera att inget blodvite uppstått, det är sånt man liksom ska göra per automatik. Så gör man.

Men utöver tafsandet i pannan gjorde jag inget. Inte för att jag brukar spåra ur på något sätt, men lite väsande om fittor som ska brinna i helvetet kan jag kosta på mig. Men inget. Jag gjorde inget speciellt.

Jag tittade en stund på splittret och funderade ett slag på hur något som från första början varit sand kan bli till tusentals stjärnor på ett golv. Och så tänkte jag för några sekunder på att rymden är stor och kall och skrämmande och att den borde förbjudas. Sedan trippade jag på tå mot garderoben för att hämta sopgrejerna. Självklart lyckades jag trampa på en glasbitsjävel större än Öland. Den satte sig mitt i lilltån den. Jävla Öland, jag ska aldrig åka dit. Långe Jan kan dra åt fanders.

Nu ska jag skriva uppsats. Den tär på mig. Och jag blöder från lilltån. Kanske förblöder jag inatt. Om jag gör det, så kyss dina kinder farväl från mig och sen ses vi hos han där nere där man får skyffla kol och berätta rövarhistorier på ljugarbänken.  Hej då.  

10 kommentarer:

Tuss sa...

Hej. Ett. Du är tokig som dricker kaffe såhär dags. Två. Vad handlar din uppsats om? Tell me now!

Wayne sa...

Fast det gör jag ju inte nu. Och jag måste vara vaken och fixa lite saker. Uppsatsen handlar om olika saker.

Tuss sa...

Men. Var hemlig då. Och sov så gott sen.

Stop sa...

Fan Waynoo. Jag känner igen mig i det där stadiet ibland. Ibland när jag slår i min tå (händer titt som tätt) så liksom sätter jag mig blixtsnabbt i soffan. Och är helt tyst och bara tycker synd om mig själv.

Sen kan det iofs hända att jag lackar och blir sur på bordet/tröskeln/skon/flaskan efter fem minuter, men så kan det vara.

Maja sa...

Men då är vi två. här finns en avhandling som inte skriver sig själv... Själv dricker jag brittiska hallonsmoothies för att hålla mig vaken. Brainfreeze och sockerrus. Om man blandar taskig polsk vodka i dom så kommer inspirationen så mycket lättare. Rödvin blir man smart av, men med ovanstående blandning får man ord på pappret! Varannan kanske vore den bästa lösningen? Eller så kan man bli nykterist!

Sockiss sa...

Inga svordomar alls alltså? du behöver nog professionell hjälp, detta är inte normalt beteende. Mina tankar är med dig... (och fettoflugan för alltid såklart)

Anonym sa...

Uppsatsen handlar om olika saker???
(Har du gått å blivit schitzofren?)
Ett tips är att hålla sig till ETT ämne, det blir liksom lite enklare med att skaffa sig beläsenhet och få fram fakta.Och logisk följd av detta är att den blir mycket enklare att skriva.. ;-)
Alltså-ont i lilltå och ont i lilltå. Citerar Hasse & Tage:" under franska revulutionen skulle man vara jä**ligt glad om man bara hade ont i...".
Fast lite synd om dig är det om du inte har en fungerande kaffekokare. Trots att du är en fegis som inte talar om för Tuss och oss andra vad du skriver om.
Hopp & hej!

Erik sa...

jävla öland då!

marie m sa...

Jag skiter i uppsatsen, men är intreserad av storleken på den omskrivna "lilltån" som glasbitstorsomöland fastna i ?!

Wayne sa...

Roger: Nu tycker jag lite synd om dig där du sitter på soffan.

Maja: Alkohol är bra, men det blir ju oftast för mycket så att ingenting blir gjort till slut.

E: Tack för tankarna.

Anonym: Tack för tipset, det var snällt. Och uppsatsens innehåll är knappast relevant.


Erik: Precis

Marie: Den är ganska liten, men glasbiten var stor som fan.