Love is blind

Vi gifte oss inatt.
Jag och Kerstin.
Nu är ju visserligen Wayne och Kerstin samma person men det är ändå inte speciellt schizofrent tycker vi. Vi orkar inte förklara hur det ligger till egentligen men vi kände båda det var kört att träffa någon annan och när vi återigen satt där med ett glas vin och ett lågmält samtal så klickade det liksom till. Att vi varit så blinda är svårt att förstå såhär i efterhand. Eller så har vi bara varit rädda för våra känslor.
Who knows, who cares!
Nu har vi i alla fall slagit till och gift oss och det känns fantastiskt. Vi kan nu titulera oss Herr och Fru Nilsson! Allt i en o samma förpackning.
Det enda som ser som lite negativt med ett snabbt och undangömt bröllop är väl att vi inte har fått några presenter och gåvor. Men vi ser gärna att allmosor ges i efterhand.
Vi kommer skicka ut en lista till alla i bekantskapskretsen med grejer vi vill ha. Den som köper en brödrost lynchar vi för vi äger redan två. Den som är så fantasilös så att kontanter ges bort riskerar att få halsen avskuren om inte beloppet överstiger sisådär 5000kr. Vi ber om ursäkt för den hårda tonen men vi anpassar oss efter samhällets normer där fokus har lagts på presenter. Vacker kärlek och önskningar om ett lyckligt liv har liksom hamnat i skymundan. Som sagt, vi vill egentligen uppmärksamma det unika och sköna och vackra i två människors äktenskap, men den som inte följer presentlistan kan helt enkelt dra åt helvete!
Nu ska vi tillverka ett kärleksbarn.
Många varma kramar från Wayne och Kerstin