måndag, mars 12, 2007

Antichrist Superstar

Först vill jag be internet om ursäkt för dödshoten. Det var inte meningen. Det var mitt eget fel. Förlåt internet.

Måndagar är till för att komma till insikt. Det har jag gjort idag. Har förstått att man måste bli kriminell för att få lite kärlek. Tänker satsa på karriär som yrkeskriminell.
Råna lite banker.
Kanske skjuta nån stackare.
Sådana killar får tjejer.
Hamna på Kumla och bara välja och vraka mellan kvinnor som skickar kärleksbrev och trosor. Kanske gifta sig innanför murarna. Men sen är det väl någon jävla dåre som massakrerar Kungafamiljen och blir rikskändis. Då sitter man inlåst, ensam och bortglömd. Och sedan så är väl frågan om jag passar så speciellt bra som kriminell. Är utrustad med dåliga nerver och till en viss del även med samvete. En ännu större fråga är väl kanske om jag vill ha en kvinna som går igång på mördare och pack?
Näe fy fan…Det får nog vara.

Men jag är ändå inne spåret att man måste bli kändis för att skaffa fru(och barn som man inte gillar).Är ju dock helt jävla talanglös så jag vet liksom inte hur jag ska bli känd. Talang och färdigheter är ju i och för sig inte alls ett måste för att bli känd. Det är ju inte så att vi skickar amorösa brev till cancerforskare och hjärnkirurger. Det räcker ju egentligen att vara tjock eller knulla lite offentligt för en plats i rampljuset. Men jag är inte överviktig och kärlek får jag ju inte.

Så min enda chans att bli känd är nog genom att köpa massa mat. Och hoppas hitta en insekt eller en glasbit i en burk. Då skulle jag få plats i kvällstidningarna.
Åh, jag kan se artikeln framför mig.
En stor bild på mig med ledsna hundögon och i upplösningstillstånd med texten
Wayne Nilsson, 25, fick en chock när han en morgon öppnade en burk marmelad från Önos och fann en mask. –Jag mår hemskt dåligt och har inte sovit på 72 timmar. Kommer aldrig kunna äta eller sova igen. Och aldrig kunna lita på andra människor igen. Aldrig!, säger Wayne och suckar tungt

Varför jag aldrig skulle kunna lita på andra människor igen efter en sådan incident vet jag inte. Men jag antar att det är ett sådant jävla trauma att hitta lite maggots att man reagerar så. Man måste ju lägga all återstående energi på att ringa kvällstidningarna och snyfta. Istället för att bara slänga burkjäveln och sedan köpa en ny.
I alla fall, jag får vara med i tidningen som någon (uppgiven och mycket ensam) kvinna läser. Hon förbarmar sig och sedan är allt klart. Jag får en tjej OCH en bild i tidningen.
Toppen.
Kanske kan få föreläsa om mina erfarenheter på skolorna. Kanske kan få vara med i Förkväll.

Ja fy fan, det blir nog bra det här. Peace.

3 kommentarer:

mal sa...

Welcome back darling!

Och du, man får visst skälla på internet. Internet är en slug jävla bandit.

Lycka till med kändisskapet! Jag är din hejjarklack livet ut.

Puss puss

stefanmedo sa...

lycka till!

och nej, jag visste faktiskt inte alls att böckerna har kommit! Nice. får kolla upp det snarast.

carro sa...

Jag kanske kan skriva något rafflande reportage om dig i Värmlands Folkblad, så att du blir känd. Synd är bara att medelåldern bland läsarna är 70 år. Jag har inte skaffat mig någon beige trenchcoat. Jag tror att det var mer inne förr i tiden. Då var nog alla journalister klädda i lång rock, rutig basker och hade en portfölj. Det var bättre förr...