Jag har skrivit en dikt idag. Att skriva en dikt kräver väldigt av mig som person, efteråt är jag helt slut eftersom jag ger så mycket av mig själv. När folk ber mig att beskriva mina dikter hänvisar jag bara till att jag är 2010-talets svar på Tranströmer, Boye och Dagerman. Så är det.
Solen skiner
vinden viner
inte ens Tomten orkar
göra sura miner.
från taket kommer vatten i droppar
i centrum käkar tonåringar roppar
nu är det snart vår
ungdomen läker sina sår
det börjar bli poesi
utan frenesi
bäst att jag går till mitt kök
där väntar böcker och stök
men först ska jag koka kaffe
en billigare
och sundare variant av affe.
Inte ett öga torrt förstås. Nu ska jag diska en ugnsform, det gjorde alltid Tranströmer, Boye och Dagerman när de diktat ihop något stort. Hej då.
4 kommentarer:
Av detta kan man dra slutsatsen att ett kök aldrig blir rent utan en dikt...
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet verkligen inte vad jag ska säga.
Du bara ger och ger, Wayne. Sitter här och blir lite lipig. Särskilt det där med frenesin tyckte jag var så himla fint. Starkt.
Lennart: Alldeles rätt!
Anonym: Jag förstår att du är tagen. Drick ett glas vatten.
Håkan: Tack!
Skicka en kommentar