A horse with no name

Jag lyssnade på gudstjänsten på P1 förut i hopp om att bli en aning bättre som människa. Det slutade med att jag fick stänga av eftersom det var alldeles för mycket flöjtspelande. Alla flöjtljud får mig att tänka på små irriterande hovnarrar med bjällror överallt som transporterar sig själva med hjälp av hoppsasteg. Samtidigt som de blåser i sin jävla flöjt.

Gudstjänsten fick mig således att känna mig sämre som människa eftersom jag uppenbarligen är mycket intolerant mot flöjtande hovnarrar. Jag måste tänka om i den här frågan, narrarna lever säkert under ständig press med krav på sig att leverera och underhålla hela tiden. Och så ringer väl Brinkenstjärna stup i kvarten och kommer med dåliga erbjudanden. Stackars satar.

Nåväl.

Jag tentapluggar. Att jag pluggar innebär att jag tänker mycket. Tyvärr på fel saker. Idag tänker jag mycket på vad mina barn ska heta. Det oroar mig lite att jag inte har något klockrent namn. Att jag ska få barn är väldigt inaktuellt, men jag tycker nog att man kan få kosta på sig att oroas ändå.

När jag blir stor ska jag skriva en självhjälpsbok som heter ”Med oron som drivkraft”. Och så ska jag bli livstilscoach och dra floskler för vilsna människor i stil med ”du måste lyssna på din inre röst” och annat för 500 kr i timpenning.

Just nu säger min inre röst att kottarna ska heta Tårta och Stingray. Det som är bra med namnen är att de är relativt neutrala könsmässigt. Man behöver därför inte bestämma innan om man ska ha något sockersött och rosa som är beredd att kuva sig resten av livet eller om man ska ha något blått och en kalasjnikov med sig i presesnt på BB.

Namnet Tårta har en mycket positiv innebörd. Man tänker på födelsedagar och konfetti och roliga paket och saft och fiskdamm och korv med bröd. Och tuggummi i håret kanske. Men man blir glad. Tyvärr är inte tårta överdrivet gott. Samtidigt har tårta en annan klang i vissa kretsar, ”bjöd hon på tårta?” kan man säga och anspela på något sexuellt, det vill säga knullning. Men Tårta är ändå bra tycker jag.

För att lyckas i arbetslivet måste man också lära sig att kunna äta åtminstone en symbolisk bit smörgåstårta med industriskalade räkor som inte är större än maggots. Det gör man minst tre dagar i veckan i yrkeskarriären. Om bokslutet är bra eller om Maggans syrra har fyllt år till exempel. En förberedelse inför vuxenvärlden alltså.

Namnet Stingray har en mycket cool klang. Coolt namn på ett coolt barn, om det passar får man avgöra när storken kommit (eftersom det andra sättet verkar innefatta blod och annat läskigt håller jag mig krampaktigt fast i storkteorin).

Stingray är utrikiska för stingrocka. Många är arga på stingrockorna eftersom han den där krokodiljägaren dog av sådan. Visst, det är trist att folk stryker med. MEN, den där rockan blev väl trött på att bli brottad med och få MATE skriket i örat hela jävla tiden. Jag har full förståelse för att rockan reagerade.

Det finns dock en risk med att mitt barn blir cool på fel sätt med namnet Stingray. Kanske kommer hon eller han att gå runt med jeansväst och solglasögon och ha ishockeyfrisyr och göra sådana där pistoltecken med fingrarna, alltså tummen upp och pekfingret rakt ut, när något är bra. Hon eller han kommer därmed tro att livet är Degrassi High.

Uppfostran till rätt coolhetsnivå är A och O gällande Stingray.

Jaja, nu måste jag plugga. Eller vila. Man måste faktiskt få vila lite ibland. Hej då och kram.