söndag, november 02, 2008
Hit me baby one more time
Björnarna var kloka nog att hålla sig undan. Däremot träffade jag på ett jävligt kaxigt bord. Vi blev ovänner över något som jag inte riktigt minns. När jag skulle tala bordet till rätta så lyckades jag ramla och tyckte tydligen att det var onödigt att ta emot mig med händerna. Ansiktet fick ta smällen istället. Bordet vann alltså. Det retar mig och nu misstänker jag att fått någon slags fraktur på käkbenet. Det är den läkarbedömning jag gör som lekman. Utöver käftsmällen från bordet så var det en fin helg. När jag blir stor så ska jag bo i Dalarna. Orkar dock inte gå in på detaljer just nu. Kanske görs det imorgon. Eller någon annan dag. Eller aldrig. Nu ska jag krypa till sängs och låta Mats Nileskärs röst smeka min sargade själ.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
en tommie alltså. fast käke istället för ögonbryn. Och bord istället för stolskarm. men en tommie.
nej nej. I Dalarna ska man inte bo. Eller förresten, jag tar tillbaka. Om man är ute efter idel idyll så kan man bo i Dalarna. Och att alla ska veta allt om en innan man knappt ens visste det själv. Och att bara se röda stugor vart man än tågar. Men man ska för allt i världen inte tro att man någonsin kommer att bli accepterad som något annat än Stockholmarn (sagt med tjockt l-ljud), oavsett vilken landsända man kommer ifrån, trots att man bott där i tio år. Tro mig. Jag är född i Dalarna. Det är så det funkar. Några frågor på det?
Marie: han är ju en förebild så...
Celina: Jaha, men, nähä. Men en stuga måste väl landskapet duga till? Som semsterboende? Jag ska nog ge det några chanser till i alla fall.
Jag är den första att erkänna att det är otroligt pittoreskt, gullig och idylliskt i Dalarna. Eller. På de flesta platserna i Dalarna i alla fall. Särskilt på vintern gillar jag det där stället. Och en liten stuga att hänga i skulle inte jag heller banga på egentligen. Men att bo där (igen). Nej, där sätter jag ner min lilla fot och säger bestämt nej tack.
Va synd att det låter som Dalarna är pest o pina. Vi har många stockholmare och inflyttade i vår bygd, och vi är bara glada att vi får ut dubbelt så mycket som vi tänkt när vi säljer till er :-)
Däremot är jag inte otrevlig emot er ... och det är inte ni mot mig när jag är i sthlm heller, men men, smaken är som baken :-)
Skicka en kommentar