Help the aged

Det är något som bråkar hemma. Det är en svart låda med små lampor som lyser ibland och i lådan bor Internet. Men nu vill Internet inte komma ut. Ringde företaget som jag köpt lådan av och fick tala med en kvinna som började mästra mig med frågor om operativsystem och router och andra saker som inte finns på riktigt. Jag tyckte inte om henne och Internet är fortfarande bortskrämt. Nu sitter jag på kontoret och glor.

Nåväl.

När man var tonåring och festade, antingen genom klassiskt parksupa eller i någons kvart, så fanns det fan i nio fall av tio någon okänd människa som var med. Denna människa var oftast en jävla bonnläpp av manligt kön med byxorna uppdragna till armhålorna och sju åtta år äldre än alla andra. Som sagt så var människan alltid okänd och det undrades lite tyst i leden hur i helvete karlsloken hade nästlat sig in. Men så länge den äldre mannen med dålig hållning och fula kläder inte var med och konkurrerade om något kjoltyg eller var för full och otrevlig så fick han väl vara med. Det var ju ändå lite synd om honom eftersom han borde vara lätt efterbliven då han inte verkade umgås med någon i sin egen ålder.

I lördags var jag på en festtillställning. En riktig ungdomsskiva med drygt 60 personer inklämda på 19 kvadratmeter med tillhörande spyor och kass musik. Jag fick frågan från en ungsnärt om vad jag som var så gammal gjorde på festen. Visste inte vad jag skulle svara, det kändes löjligt att börja med något patetiskt försvarstal. Så jag låste in mig på toaletten istället. Tittade mig i spegeln och såg den där äldre losern från ungdomsåren. Jag drog ner byxorna lite, för att försäkra mig om de inte satt i armhålorna. Jag tyckte mig höra hånskratt från festen, Hånskratt riktade till gubbfan som drack folköl och inte ungdomlig cider. Hånskratt riktade till den efterblivne byfånen som inte hade några vänner i sin egen ålder. Jag åkte hem.

Eftersom att jag inte försvarade mig då, så gör jag det nu. Inte för att det spelar någon roll egentligen, men det känns ändå lite bättre. Har räknat lite och med mina exemplariska matematiska kunskaper så landar snittåldern på de tio personer som jag umgås mest frekvent med på 25,3 år. Det duger.