(Blank)

Efter mycket funderande fram och tillbaka så har jag kommit fram till att jag inte tänker vika ut mig. Det känns inte rätt, jag vill inte bli betraktad som ett köttstycke. Jag har så mycket annat att erbjuda. Just nu kommer jag visserligen inte på vad, men ändå.

Ikväll har jag tvättat. Och städat. Städa ska man alltid göra innan man reser bort så att det är rent och fint och prydligt när man kommer hem. Det hör liksom till. Men undermedvetet så tror att jag nog att det görs på grund av risken att stryka med på resan och därför vill man bespara anhöriga att behöva slarva omkring i ett smutsigt bohag. Men... tillfällen att behöva kasta in handduken i förtid finns ju alltid när jag tänker efter. Jag riskerar till exempel alltid livet när jag tvingas ta mig genom det där gudsförgätna garaget för att komma till tvättstugan. Jag småspringer alltid genom det, rädd för mördare och bilar som ska rivstartas. Jag borde ha tagit svart bälte i något annat än onani, som judo eller tjuvtricks. Och den där fläkten från helvetet som spyr ur sig sin eländiga kakofoni när man minst anar det skrämmer mig oerhört. Varför finns den där? Bygg lufthål för helvete! Kan väl inte vara så svårt? Det är väl själva fan att man kanske måste skola om sig ventilationskonsult för att man ska få en trygg garagemiljö.

Okej, min teori om att städning innan resa sker på grund av dödsfall håller inte. Man måste alltid städa för att underlätta för sina anhöriga. Det är jag storsint nog att erkänna. Nu slutar jag tänka och koncentrerar mig på att klämma finnen jag har på hakan istället. Hoppas det blir en sprutare. När en finne sprutar så fylls min kropp med något euforiskt. Det är nästan religiöst. Känslan av fullkomlighet blir total. Tänk om det alltid fanns en sprutfinne på hakan.