All hell breaks loose

Sitter och äter frukost vid köksbordet. Lyssnar på Melodikrysset och läser lokaltidningen. Tittar lite extra noga på familjesidorna, det gör man när man blivit vuxen. Kikar om någon man känner till har kastat in handduken eller ynglat av sig eller vid något svagt ögonblick bytt ringar med någon annan. Lite rädd för att behöva gå på begravning eller bröllop för någon man egentligen skiter fullständigt i. Men har man inte Facebook så behöver man väl faktiskt inte oroa sig. Lägger bort tidningen och tänker att jag också borde köpa hem fler valmöjligheter gällande pålägg. Pålägg är underskattat. Mor kommer in i köket.
– Såg du råttfällorna i vardagsrummet igår när du kom?
Det hugger till i magen på mig, tittar skräckslaget på människan som ska skydda mig mot allt ondskefullt i världen.
– Vi har bara sett två möss och det var ett tag sedan, visst det är lite äckligt men de är ju knappast farliga, fortsätter hon och måttar med fingrarna. Sedan går hon som om ingenting har hänt.
Det finns möss i huset. Mina händer skakar mer än vanligt. Sanera kåken eller riv och bygg nytt. Hur kan min egen mor som per automatik på grund av att hon just är min mor ska älska mig över allt annat låta mig vistas i ett hus där digerdödens lakejer kamperar? Digeeeerdööööden för helvete! Stoppar panikartat in byxbenen i strumporna, tröjan stoppas in i byxorna, eltejp viras runt tröjärmarna och halsen. Innanför mina kläder kommer ingen infernalisk gnagare in. Aldrig.
Trippar omkring på tå med en flugsmälla i hand.
Trevlig helg.