Those were the days

Idag är det fredag och just nu pågår det en festival i Roskilde. Och en i Arvika. I Göteborg spelar en gubbe som heter Bruce, men honom skiter jag fullständigt i. Det är bara kärringar som lyssnar på Bruce.

En festival hade jag däremot gärna varit på nu, istället sitter jag hemma och glor. Funderar på att kanske amputera mina fötter eftersom de luktar något så överdjävligt illa efter en dag på Samhall. Om jag inte hade några fötter så hade det varit en mycket trevligare stämning i kyffet som jag bor i. Men om jag inte hade några fötter så skulle jag ju inte kunna springa så där fort som bara jag och Tyson Gay kan. Kanske borde stämma Samhall istället?
Som sagt, ingen festival nu. Men jag har ju varit på sådana förr. För ett år sedan intervjuade Kolja mig för tidningen Djungeltrumman om mina festivalbesök. Jag var helt övertygad om att mitt genombrott i livet skulle komma när tidningen publicerades. Jag trodde att jag skulle få skriva autografer utanför bolaget och att människor skulle hurra när de såg mig och att män skulle ge bort sina oskuldsfulla döttrar till mig som gåvor. Inget har hänt. Förmodligen var jag en aning naiv förra året.

Men även om min stolthet sedan länge är förlorad så har jag trots allt mina festivalminnen kvar. Mina minnen kan inte ens borgarsvinen ta ifrån mig. Fast det är väl kanske bättre att kalla det fragment än minnen.

Mitt första festivalminne är att jag ligger och spyr på Arvika 1996. Hade nog druckit fem öl. Samma festival träffade jag en tjej och vi blev ett par. Det höll i cirka fyra veckor (nästan rekord hittills). Hon bodde i en annan stad och var två år äldre än mig, det var coolt som fan. Kunde ha förlorat mödisen till henne, men jag fegade ur totalt. Just nu önskar jag att jag hade mödisen kvar för då hade jag sålt den jäveln på Ebay. Lite ansträngd ekonomi just nu så ett par tre hundra kronor skulle hjälpa.

Några år senare på Arvika gjorde jag mig till åtlöje inför ett stort antal människor när jag lättklädd kravlade omkring i leran (det var jäävligt mycket lera det året) och letade efter något. Minns inte vad. Sedan ställde jag mig vid en tvättränna för att skölja mina få klädesplagg rena, insåg sedan att jag var ganska skitig själv och började tvätta mig. En man och en kvinna kom förbi och ville hjälpa till. Så jag lade mig naken i tvättrännan och mannen tvättade mig. Kvinnan fotograferade. Undrar vart bilderna finns idag? Förhoppningsvis inte på Internet.

Det har av någon anledning blivit mycket naket genom åren, särskilt mellan åren 98-03. På Roskilde-03 satt jag i godan ro i en solstol och avnjöt ett ljummet öl när plötsligt okända människor hejade glatt och pekade. Förstod inte riktigt varför. Fick då berättat för mig att den klassiska “fitt-charaden” genomförts naken inför publik natten innan.
Ett annat fint minne kommer från när jag och Apa var på Emmaboda. Vi härjade med ett gäng idioter från Växjö där ett par år. Ett år hittade vi en jävligt fet kille däckad utanför bajamajorna. Likt riktiga män (och Apa var en riktig kvinna) ställde vi oss för att posera intill jaktoffret. En okänd tjej kom då fram och var upprörd - Men hjälp honom istället. En av idioterna från Växjö replikerade då - Gör det själv för fan, du ser väl att vi är upptagna med att fota!?

Ja jävlar, det finns många guldkorn. Som när Zombie satt på Arvika och förde ett samtal, avbröt sig själv för att spy i sitt knä, och fortsatte sedan konversationen som inget hänt. Eller som när Varulven rökte sig helt jävla lam och låg en natt ute i regnet på Roskilde lutad mot ett tält och var helt övertygad om att det pågick lesbiskt sex inne i tältet. Dagen efter visade det sig att tältet under hela natten varit tomt.

Men nu är jag inte på någon festival och får dricka öl, missa spelningar och försöka ligga med tjejer. Kan ju alltid trösta mig med att det finns öl hemma och musik i stereon. Och knulla, ärligt talat så var det ju kanske kul första gången, sedan blev det som vilket jävla skitjobb som helst.

Trevlig helg.