Helpless

Samhall 080723
Jag sitter i ett unket och kvavt lunchrum. Det är litet, kanske 15 kvm eller så. Försöker tugga i mig mikrovågsvärmd mat från ett stort företag som heter likadant som gubben Pettsons katt. Maten ska tydligen smaka fisk. Det smakar något annat. Vid bordet bredvid mig sitter en man, det är bara han och jag i lunchrummet.
Han upplever omvärlden genom kvällstidningarna. Det är en mycket stor värld för honom. Han läser om gatuvåld i storstan.
- Alltså du vet i Stockholm, där kan man ju inte gå ut som svensk i en förort nattetid utan att riskera att bli misshandlad, säger han.
Jag orkar inte replikera och hummar bara lite lätt vilket betyder “Oh fan, det säger du”.
- Ojoj, nu har Madonna flirtat med någon annan än han den där som hon är gift med, herregud!
Jag tittar ner i maten för att markera att tystnad är det bästa för allas trevnad. Vi har ju ändå lunchrast nu och det kan vara skönt med lite lugn och ro eftersom vi ändå inte har något gemensamt. Han läser vidare och funderar på stockholmstemat.
- Men höhö, det är ju den där prajdfestivalen så nu vågar man ju inte åka dit ändå, höhö.
Jag tittar på honom. Han har ljust hår och en satt kroppshydda och ett knubbigt ansikte och har inte lämnat kommungränsen på tjugofem år.
Funderar på att säga att det förmodligen är lika stor risk att bli knivad i exempelvis Akalla som i Vagnhärad, men antagligen störst risk i Vagnhärad (vart fan det nu ligger?) eftersom att där borde toleransen mot utbölingar vara mindre.
Funderar även på att på att slå ihjäl myten om att homosexuella män skulle vilja knulla med allt som har ett rövhål och en kuk. Men det gör jag inte. Har försökt att förändra äldre inskränkta män tidigare utan resultat och det känns onödigt att demolera hans världsbild.
Istället hummar jag återigen och tittar med frånvarande blick ut genom fönstret. En kråkjävel flyger förbi. Måtte dårskapen förhindra vansinnet tänker jag och försöker skölja ned en bit “fisk” med ljummet kranvatten.