Scatman (ski-ba-bop-ba-dop-bop)

När jag promenerade tidigare under dagen mötte jag en skidlöpare (jävla bra ord det där, skidlöpare). Det verkar vara en trevlig hobby tycker jag. Ja hobby, inte sport.

Skidlöpning är ingen sport eftersom det inte finns någon boll och man är inget lag som får kramas efter mål och därför får man inte brottas nakna med varandra i duschen efteråt. Tre grundregler för att något ska kallas sport är: a) det måste vara en boll inblandad b) man ska tävla i lag c) det måste finnas starka homoerotiska undertoner.

Nu är det säkert någon som gafflar om att det finns stafetter i skidlöpning och då tävlas det i lag. Det är sant, men det är fortfarande ingen sport eftersom det inte innehåller någon boll. Det gäller även alpin skidlöpning.

Det är dock populärt med skidlöpning och varenda dag sitter någon jävel i ylletröja i en vinterstudio och gnuggar händerna av lycka när det stavas omkring i ett töigt spår någonstans i Polen. Och sen är det någon norrman som jag glömt namnet på som är kaxig. Jag tycker att man helt saknar självdistans om man är uppkäftig som skidlöpare, det är för fan en fritidssyssla vi pratar om.

(Nu kom jag att tänka på när min far under Stenmarks storhetstid ringde farmor och drog en vals om att han var bög, Stenmark alltså. Herregud, tanten måste ha fått en hjärtattack när det kom så hemska nyheter om bygdens hjälte)

Men i alla fall. Jag mötte alltså en skidlöpare idag och blev lite sugen på att börja skidlöpa själv. Susa omkring, eller ja, susa är väl fel ord kanske, i skogen och lyssna på fåglarna och nicka glatt åt andra skidlöpare och annat oknytt och kanske hetsa upp sig själv och bli rädd genom att börja tänka på skogsrået och eventuella troll och stava på som bara fan och huvudet snurrar som en propeller.

Och så kan man tända en brasa. Det finns nog få dofter jag romantiserar så mycket som en skogsbrasa. Och så har man med sig mackor med stekt ägg på och varm choklad med skinn så att tungspetsen domnar bort. Man skulle kunna ha med en apelsin också, men det blir så jävla kladdigt – kladd orkar vi inte med när vi skidlöper.

Choklad kan man ha med sig också. Mjölkchoklad, inte sån där modern mörk hittepåchoklad som är bra för hjärtat. Förr var det typ aluminium på insidan av omslagspappret, då gick man runt och var glad för att man hade hittat en skatt. Och så var det aluminium runt kexchokladen. Det var som sagt bättre förr när Raider hette Raider och sossarna styrde.

Det är ganska dyrt med skidlöparskidor har jag insett efter lite snabbt och kvalitativt gågglande. Och det är ganska tomt i plånboken. Det är väl själva fan att man inte är mer händig egentligen, då hade det bara varit att rycka loss golvlisterna och börja snida sig ett skidlöparskidor.

Då hade jag skidlöpt mig ända till Tunisien och lokaltidningarna hade skrivit om mig och varje by hade lagt ut palmblad inför min ankomst.

- Det är verkligen en utmaning att skidlöpa sig till Tunisien, hade jag sagt till tidningarna och dumstirrat in i kameran med halvöppen mun.

Men nu har jag inga skidlöparskidor. Och Polisskolan 2 missade jag på tv. Ha en god lördag.