Meat is murder

Dagens middagstips: bearnaisesås och fläskfilé och lite skivad lök och tomat med exempelvis salt och peppar och basilika och olivolja på. För en (1) person.

Du känner att du vill laga mat som folk gjorde förr, från grunden och utan onödiga tillsatser. Precis som grekerna, romarna, berberna och hunnerna. Men du orkar/kan/vågar inte slakta en gris och sedan leta upp stället där fläskfilén sitter. Därför har du redan ett halvt kilo död gris i frysen som du tinar på valfritt och smart sätt.

Kanske är det inte riktigt att laga från grunden tänker du, men resonerar samtidigt som så att om de där grekerna eller romarna kunde uppfinna avloppssystem och massa filosofiskt skit som skulle plåga studenter en miljon år framöver så hade de säkert lite fläskfilé från Konsum i frysen också.

Du börjar med att skära bort fettet från filén. Det tar en kvart ungefär innan du hittar ordet du söker, och det är putsa. Du putsar den döda lilla grisen och får dåligt samvete och tänker på låten Meat is murder med The Smiths. Samtidigt dog han den där Jesus för våra synders skull, så va fan liksom tänker du och rycker tonårsnonchalant på axlarna. Du don't give a fuck liksom.

Nu är det dags för såsen. Du ska även göra den från grunden. Inget skabbigt skit som bott i en påse. Men eftersom du är en jävla rookie på att göra såser får du börja med att använda internet för ett recept. Du hittar en sida utan en logotyp från TV4, det glädjer dig ty den kanalen gör dig mycket vresig och nästintill aggressiv.

Av någon okänd anledning börjar du tänka på tv-programmet Sköna söndag från 1986. Där fanns det en kock som hette Puck och det tyckte du var roligt när du som femåring satt på heltäckningsmattan och dumglodde med en salivsträng från haka till knä.

Bestäm dig för att alla dina barn också ska heta Puck, oavsett kön. Till och med dina nuvarande barn ska du döpa om.

- Men det kanske inte är läge att byta namn på William just nu när han precis har börjat att trivas på den nya skolan, tänker du högt för dig själv, det kanske inte är bra.

Men sedan bestämmer du ändå att William ska få heta Puck. Likaså Astrid eller Greta eller vad nu dina andra barn heter.

Åter till såsen. Du börjar inse att det är jobbigt att laga från grunden. Man ska ha schalottenlök och dragon och smöret ska skiras och så ska allt vattenbadas och det verkar komplicerat. Och så kan såsen skära sig och det innebär i princip inom matlagningsvärlden att himlen rasar ner samtidigt som helvetets eldar börjar penetrera jordytan underifrån.

Därför plockar du fram den där påsen ur skafferiet. Så som du inte skulle göra.

MEN DEN DÄR JESUS DOG JU FÖR VÅRA JÄVLA SYNDERS SKULL!

Så låter det i ditt huvud nu, det ska bli ditt försvarstal för resten av livet och därför behöver du inte heller ta något ansvar. Det bedrövar dig dock att du inte ens försökte. Don't try står det på Bukowskis gravsten, men du behöver inte ta allt så bokstavligt.

Utan någon större glädje steker du filén som du skivat. Och så smälter du smör i en kastrull och häller sedan på pulvret som sedan ihop med lite mjölk blir till en sås. Tomaterna och löken har du fixat tidigare.

Ät. Bara ät.