Det kom in två svar i skivomslagstävlingen. Båda svarade DAF. Det första svaret började bra, men sen började det skrytas. Det andra svaret var bättre, men nu var det skivan det frågades efter och den var Alles ist gut.
Men nog om skivomslag och annat skit, låt oss tala om det som verkligen betyder något, nämligen att det varit maudag (efter Maud Olofsson) idag, veckans sämsta jävla dag.
Det börjar med att man vaknar upp efter en lång natts färd mot dag, där man vridit sig och tittat på konturerna i ett grått rum. Och så lyckas man sova i tio minuter, och under den tiden har man sölat ner kudden med sensuella floder av nattsaliv.
Vaken i en halvtimme igen, sova tio, hålla på att få våtskador på kinden. Repeat cycle. Klockan ringer vid 05.30.
Och så ligger man och snoozar och torrjuckar lite drömskt mot täcket ett tag. Funderar på att sjukskriva sig från livet, men går upp ändå på grund av att det lutherska arvet gnager i bakhuvudet.
Duscha, vrida på för mycket varmvatten, bli skållad som en söt liten gödgris på väg till slakten. Äta frukost, titta på bilder i morgontidningen. Fundera på att dra en tristessrunk men efter moget övervägande ge fan i det.
Åka kollektivt till jobbet med en känsla av oro i magen, med KSMB-syndromet i form av att vara trött på att leva och vara rädd för att dö. En maudag som alla andra.
Komma till akademiska Samhall och le lite stelt. Dricka kaffe igen, bara därför att man fan gör så. Sitta och glo på en datamaskinsapparat. Försöka vara lite kreativ. Ge upp och ägna sig åt statiskt rutinarbete istället.
Titta ut genom fönstret och hoppas på att något oväntat ska hända. Som att våningsplanet stormas av ninjor kanske, trots att man egentligen inte är speciellt imponerad över sånt där judofolk. Men bara få komma bort från vardagen lite.
OCH DET ÄR DET DÅ DET HÄNDER!
Man får sms från Telia.
Det fick i alla fall jag idag. Telia skrev att jag får gå på Melodifestivalens fredagsgenrep för halva priset!
Det är ju helt fantastiskt bra och jag blev himla glad. Jag fick en kod och allt, det gör att jag känner mig utvald. Det gör att jag känner mig som en del av något stort. Som en del av Melodifestivalen, världens bästa underhållning och intressantaste tävling.
Telia ligger överst på min bästa kompis-lista nu. Telia och jag, våren 2011. Telia är bäst!
Nu ska jag fixa en fräsch greksallad. Kram
4 kommentarer:
Jag får bara sms från Comviq när mitt saldo närmar sig smärtgränsen...
Jag får sms från H&M som säger att nu får jag fan i helvete skynda min feta röv till en butik om jag ska ha halva priset på reapriset.
Men jag ligger ju i fosterställning och ser livet passera revy i takt med att siffrorna på tempen skenar åt norr.
Jävla, jävla livet.
Du är glimmrande i ditt skrivande, så in i vassen bra.
Det var faktiskt via Linda som jag hittade din blogg.
Linda är bäst, du ligger som god tvåa.
Lennart: Du måste ju byta till Telia vet du.
Linda: Det är så himla, himla synd om dig.
A-M: Tack. Men i att vara en bra människa, där slår jag Linda ganska så rejält jävla överlägset.
Skicka en kommentar