Jag vägrar blogga idag. Det är teknikens fel, den är mig övermäktig. Allt som har med sladdar och chips och nåt skit som heter typ proxy gör mig extremt misslynt. Proxy, det är ju för fan inte ens ett riktigt ord. Vilket jävla, jävla hittepå allt sånt där är.
Dessutom har jag fortfarande känningar i ätmunnen efter tandborstens illdåd. Jag tycker att det har börjat sticka i fingrarna. Vill minnas att jag läst att fingerstickningar är ett symptom på rabies. Utan att vara hypokondrisk av mig så är det väl ändå själva fan det också.
Att stryka med i rabies en maudag i januari är inte riktigt lika stiligt som att få en kula i bröstet på öppen gata i Paris iklädd mörk och tjusig kostym när man kliver ur en limousine i sällskap av en vacker dam.
Lustans Lakejer sjöng aldrig om rabies.
Därför blir det ingen blogg.
Istället tar vi och lyssnar på en låt. En låt som får oss att tänka på annat. En låt som får oss att tänka på hur man stod på ett mellanstadiedisco och vägde 13 kg med jeansen uppdragna till bröstkorgen för att visa de där fräsiga mockakilarna. Samtidigt sög man på en butelj med sockerdricka och grävde med handen i en liten påse med dillchips och kanske hoppades på att de välutvecklade kvinnorna i sexan skulle notera den omsorgsfullt geléstylade stubbfrisyren.
Sen hade väl någon hört en crosscykel sladda utanför skolmatsalen och ryktet eskalerade till att det var ett helt jävla våldsamt moppegäng från högstadiet utanför. Som rökte cigaretter. När discot var slut vid halv nio stod hela klass 4B och trängdes i tamburen och spejade med gråten i halsen och vägrade gå ut eftersom det påstådda moppegänget möjligtvis kunde ha gömt sig bakom flaggstången.
Det var det närmsta vi svenska villaområdesmedelklassbarn kom ett krigstrauma. I Jugoslavien föll samtidigt bomberna. Det tänker vi på nu. God natt.
2 kommentarer:
Proxy är ett jättefint ord och väldigt använbart. Hittepå däremot, usch. Så det så.
Hoppas du tillfrisknar från din rabies.
Du har glasögon va?
Skicka en kommentar