Jag befinner mig ute på landet. Har suttit på en sten hela förmiddagen och bara andats ren luft och tänkt rena tankar. Jag kände mig så hel, jag ville vara ett med naturen, jag ville tugga bark och klä min kropp med näver. Kreativiteten sätts verkligen igång på landet, en oerhörd lust att skapa fanns inom mig. Jag ville skapa och älska. Jag ville dansa och måla och skriva poesi och syssla med spirituella övningar och ha på mig batikfärgade kläder.
Jag skrev en dikt när jag satt på stenen förut.
En slev, en spann
Som gjorda för varann
En kanin, så fin
Pigg på amfetamin
Och ja va fan, det blev inte mer än så. Det började regna och jag såg en spindel och då blev jag rädd och trött på naturen så jag gick in i huset igen. Nu ska jag läsa en skvallertidning för att återfå lite balans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du kan bli lika stor som Siddharta eller Ferdinand. Sätt dig under ett träd och filosofera lite istället. Undvik stenarna. Det är träden som är nyckeln till framgång.
Tack för tipset, men jag tror att det gömmer sig många småkryp bland träden.
Skicka en kommentar