Love hurts

Trots att det senaste dygnet starkt har präglats av homoerotiska undertoner med ömma godnattkyssar och rent allmän fysisk närkontakt mellan män så är jag nu säker.
Jag älskar henne.
Jag älskar en kvinna alltså, inte en man. Hon har väl hört det där några gånger nu på fyllan, att jag älskar henne, men jag tror inte att hon tar mig på allvar. Det är problem nummer ett. Problem nummer två är att hon har pojkvän. Det är inte bra. Jag antar att det inte finns några planer för dem att avbryta den där relationen heller. Jag tänker inte försöka förföra henne och få henne att vara otrogen. Vetskapen om att hon är kapabel till att “knulla vid sidan av” så att säga är inte en bra start för vårt framtida förhållande.
För att lösa problemen och få henne att förstå att jag är seriös med mina amorösa budskap under berusning, så har jag bestämt mig för att döda hennes pojkvän.
Det är min plan. Att dräpa fanskapet (som jag visserligen inte vet någonting om, men det känns rätt att kalla honom för fanskapet ändå).

Jag kan inte hantera skjutvapen, och tycker heller inte om när det smäller. Igår så var jag nära att skita på mig och få en hjärtattack när en flaska mousserande vin öppnades i min närhet. Så krut och patroner och sånt där är uteslutet.
Jag kommer inte heller att kniva honom eftersom jag tycker det är obehagligt när stål penetrerar hud. Sen så skulle jag väl säkert klanta mig och lyckas glida med handen från handtaget till eggen i själva huggögonblicket och kapa ett par fingrar på mig själv. Och det skulle ju vara ytterst pinsamt.
Så en påk får det nog bli. Med en påk har jag svårt att se hur jag skulle kunna skada mig själv, även om det inte kan uteslutas förstås. Sopa till honom resolut några gånger i bakhuvet och sedan smidigt likt en vessla lämna platsen. Mycket bra taktik.

Jag kalkylerar ju självklart med att hon kommer att vara lite ledsen ett tag, att hon kommer tycka att det är trist att hennes pojkvän har blivit mördad och så där. Men jag ska ju då ställa upp för henne och vara “den där hygglige killen”. Och eftersom kvinnor oftast är känslomässigt handikappade och saknar omdöme så räknar jag med att inom tre veckor så är den förre pojkvännen helt raderad från hennes hjärna och vi lever som ett par.

Nu ska surfa runt lite och se om det finns en bra och billig påk att köpa nånstans. Jag tänker mig att den är gjord av gran. Gran är bra, säkert och rustikt har jag fått för mig. Ek kanske funkar, möjligtvis tall eller björk också. Nu kan jag inga fler träsorter. Hej då.