I will lay down my bones among the rocks and roots

Jag kan tänka mig att bo i skogen. Eller inte i skogen kanske för det bildas säkert märkliga skuggor bland träden om kvällarna och är det något jag är världsmästare på så är det att skrämma upp mig själv.

Jävlar så jag springer mellan säng och badrum om jag sömndrucket ska spöktimmeskissa och liksom glömmer bort där med att tända en lampa.

Snarare landet, där kan jag tänka mig att bo. I ett litet torp. Spara ihop lite pengar först och sedan leva enkelt och självförsörjande. Det ligger inget modernt miljötänk bakom, det kan nog bara vara skönt att slippa människor, jobb, räkningar, barnafödande, kubbspel med efterblivna grannar, tandsten och alla andra förbannade vuxensaker.

Det är nog mysigt att odla sin egen mat, som potatis och morötter och tomater. Och nu kommer jag inte på något mer som folk odlar.

Men potatis, morötter och tomater har säkert fött upp fler än det slagit ihjäl så jag tycker ändå att det är ett bra utgångsläge.

Det viktigaste med odling är nog ändå att man får ha skördefester, säkert flera gånger i veckan, och då kan jag dricka vin gjort på björksav. SKÖRDEFEST! SKÖRDEFEST! kan man gå runt och dumskrika då och rycka opp lite morötter och vara glad.

Jag kommer nog inte ha något vapen för att döda djur med för det blir så blodigt och kladdigt och jag är en aning känslig för sånt där. Men ett slagträ kan nog vara bra att ha om det kommer militanta varghatare förstås.

Skulle jag behöva pengar kanske jag kan tälja något fint eller bygga en näverlur och sälja på nån marknad. Eller så går jag bara dit och är björksavsfull och hävdar att jag är en konstinstallation.

Ja fy fan det löser sig nog på något sätt, det här som de lärde kallar livet.