Big man with a gun

På grund av ränteläget, att tvätten måste hängas och att ålen måste luas kommer en repris. Och för att när det skulle skruvas ihop bord idag på jobbet så lyckades jag inte ens få dit en skruv samtidigt som kollegan lyckats få dit alla ben på sitt. Då svor jag åt henne för att minska min ofullkomlighet.

Nåväl:

Även om det ibland är svårt, ibland mycket svårt till och med, så måste man försöka se positivt på tillvaron. Nu är det vår, och en sak som är positivt med att vara singel under just våren är att man slipper ha en svärfar. För på våren, då kommer svärfar tillbaks efter sin vinterdvala och ska domdera igen.

– NU SKA DET LÄGGAS TRALL PÅ BALKONGEN! skriker svärfar och utdelar en dunk i ryggen som är på gränsen för hård för att vara vänskaplig och stormar in i lägenheten och stirrar på en som om man vore ett kadaver som hans lilla söta oskuldsfulla jävla kattunge till dotter släpat hem. (Och ni som är för oerfarna i livet för att veta vad trall är får kolla upp det själva).

Men flickvännen blir glad, för nu är hjälten här, han som kan allt och lite till. Och svärmor kommer tassandes i släptåg med lite konstruerat näpen uppsyn och rouge i pannan, jävla borgarkärring, och mor och dotter går till köket för att tala ut om livets svårigheter och vara sådär gemytligt kamratliga som bara sådana kan vara. Svärmödrar brukar dock oftast vara reko, det ska man inte glömma.

Men där får man stå. Ute på balkongen med svärfar. Aprilväder. Det var högsommarvärme igår. Nu är det snöblandat regn och snålblåst. Och svärfar ska lägga trall på balkongen. Den förbannade gubbfittan. Trall. Vilket jävla namn på något! Trall. Vi bad aldrig om trall, det hade varit okej med en enkel jävla matta för att stimulera stegen på betonggolvet lite bättre. Det hade det.

Men nu är svärfar här och då ska det fan i mig läggas trall. Och det förväntas av en, som man, eller kille, eller bara människa av hankön, att man ska vara intresserad av eländet.

Nu ska det mätas och läggas och skarvas och fan vet vad. Men ge mig en bok eller en soffa eller en skiva och låt mig vara istället. Jag vill inte. Jag bryr mig inte. Och svärfar blänger och muttrar något om att riktiga karlar kan fan lägga trall. Det är grundläggande i utbildningen med att ha en kuk. Har du en kuk och kan lägga trall så livet fulländat. Har du en kuk men inte kan lägga trall så kan det kvitta. Ta det sista steget över stupet och lämna ditt feminina jag till bögarna i helvetesgrottan. Dö horunge, dö – och ge fan i att besudla min dotter.

Och man står och fryser och väntar på att gubben ska bli klar någon gång så att man kan få gå in till damerna i värmen och dricka något gott och fnittra som folk gör. Samtalsämne tänker man, men det där man funderat på de senaste dagarna – det där om att doften av vitlök nästan sätter sig längre i fingrarna än vad mutta gör, ja det ger man fan i.

För svärfar vill ändå bara prata Black & Decker och Husqvarna och nubb och dyckert och sånt och det ger man ju blanka fan i och börjar istället fundera på hur gränsen mellan dråp och vållande till annans död lyder för inte vore det konstigt om en trave trall bara rasade över gubbens huvud. Nej det vore det ju inte. Lev rättfärdigt och sluta syssla med svartbyggen!

Ja, det gäller att se positivt på tillvaron. Fan så skönt att slippa en otäck svärfar.

En balkong och flickvän hade däremot funkat. Men sånt där händer ju bara på film och i Harlequin-böcker.

Skål. God natt.