Med motiveringen ”du som är kille gillar ju sånt här” skulle jag bygga ihop nån liten pärmhållargrejmedplatsförpapperochliteannanskit av papp och gummisnoddar att ha på skrivbordet som egentligen bara är ett bord.
Så jag spottade i handflatorna och kavlade upp ärmarna och visade var skåpet skulle stå.
Nej, det gjorde jag inte. I någon minut tittade jag apatiskt på förpackningen och tänkte att man borde ringa in en hantverkare men att jag kanske inte hade befogenheter till det.
Och jag tänkte att om jag hade lite mer av Jimmy Hoffa i blodet hade jag kanske ringt facket och gapat om att det borde vara olagligt att utsätta arbetarna för tekniska svårigheter en måndagsmorgon och särskilt när solen smetar mot fönstret värre än vad Johan T. Lindwall gör mot kungahuset.
Men det gjorde jag inte.
Och hönorna fäktade i bakgrunden.
Sedan började jag slita och dra i plasten och konstaterade att den lilla mappen antagligen var barnsäker. Men efter lite fula ord ramlade det ut ett gäng bitar som skulle sammanfogas till något slags mobilt förvaringsutrymme.
Efter lite håglöst petande gav jag upp. Det gick liksom inte att få ihop eländet. Jag mumlade något om att produkten förmodligen var defekt och det antagligen behövdes dyckert eller nåt och lämnade över uppgiften till en ungdom.
Jag tittade ut genom fönstret och blängde mot solen. När jag vände mig om igen stod pärmhållargrejmedplatsförpapperochliteannanskit av papp och gummisnoddar klar att använda på bordet.
Så var det med det.
I övrigt finns inte så mycket att säga. Därför ska jag vara tyst nu. Och gå till vattnet och titta på ett fågelbo, det ska bli roligt. Hej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar